Det blir ingen gymnast

Vändningsförsöket
I förrgår fick vi ju reda på att det som vår barnmorska i flera besök nu sagt var ett huvud som fixerat sig så fint i mitt bäcken inte alls var ett huvud utan bebisens rumpa. Således var ju inte heller den knöl på magen som vi tänkt då måste vara en ganska hård och benig rumpa det utan ett huvud. Ett snabbt ultraljud bekräftade att bebisen ligger i säte.
I går var vi på Mölndals sjukhus för ett sent vändningsförsök. Den första Barnmorskan som var inne hos oss  använde en trätratt för att lyssna på magen. Det kändes som att kastas tillbaka till medeltiden. Men sedan fick träffa en mycket trevlig läkare som innan försöket gav sig själv 16% chans att vända Kotten men absolut inte mer då vi redan är i v 40 och vändingsförsök skall helst ske innan v 37. Hade det varit innan v 37, så hade chanserna att vända Kotten varit mellan 50 och 60% så inte änns då är det säkert att det går.
De Började med att koppla två sensorer till magen som skulle monitera Kottens hjärtverksamhet för att se att allt var som det skulle med hen i nuläget.

Sen kollade de igen med Ultraljud noga hur Kotten låg och de frågade oss om vår barnmorska sett ut som att hon skämdes för att hon missat detta. Jag tyckte det var skönt att de frågade det. Det visade att de trodde på oss när vi sagt att vi som umgåtts med magen, känt den där huvudknölen hela tiden men antagit att det var en benig rumpa eftersom barnmorskan som antas vara proffset sagt att Kotten varit fixerad med huvudet i bäckenet.
När CTG t ( puls och värkmäteren) var fastspänt så fick vi vänta i nästan 45 minuter. Det var ganska spännande för under alla besök och kontroller hos barnmorskan har hon alltid svarat att Kottens puls legat helt normalt på 140 slag i minuten. Jag undrar vad hon fått den siffran från för Kottens slag låg då mycket högre under den stunden vi satt där och lyssnade och tittade på monitorn.

Efter att de konstaterat att det inte var någon fara med Kotten kom de in och satte en sond i min arm ( något av det värsta jag vet) där de efter en stund sprutade in bricanyl för att få livmodern att slappna av. Kul sak med bricanyl är att alla andra muskler i kroppen ballar ur när de sprutar in de så här så jag blev tokigt darrig. Kunde inte riktigt göra något. Vi skrattade en del åt det F och jag.
Sedan var det dags, läkaren behövde försöka putta upp Kottens rumpa ur mitt bäcken där hen sjunkt ner ganska duktigt de senaste veckorna. och sedan åt sidan tillräckligt mycket för att Kotten skulle ha det obekvämt och göra resten av arbetet själv.
Läkaren knödde och knödde och tog i så hon blev helt röd i ansiktet och det var inte trevligt kan jag säga. Kotten tyckte inte om det och försökte gömma sitt huvud under mina revben. När läkaren gav upp sa hon att hon inte hade lyckats rubba Kotten som gottat ner rumpan ordentligt och helt enkelt satt fast i den positionen. Läkaren var i det här läget väldigt rättfram och sa att hon inte kunde rekomendera något annat än kejsarsnitt.
Läkaren hade helst velat skriva in oss på Mölndal där och då men de var tvugna att gå och kolla med kordinatorn hur det såg ut med plats och tid och då fick vi istället en tid på östra nästa torsdag den 15/10.
Vi skall dit på Måndag och skrivas in och träffa teamet som skall genomföra operationen och så skall de förbereda genom att ta tester och kolla precis hur Kotten ligger så att de inte skär i hen osv.
Så nu vet jag, när jag senast är mamma. Jag kan ju inte veta om det blir innan det eftersom kroppen fortfarande kan få för sig att starta något innan och då blir det ju kejsarsnitt ändå men ett inte riktigt lika organiserat och planerat. Om jag får välja så vill jag ju ha ett planerat inte minst för att jag inte behöver bli sövd då utan får vara vaken och träffa Kotten direkt efter att hen kommit ut.
Så från att för några dagar sedan ha sagt till magen att nu får du komma, vi väntar på dig så säger jag nu " ta det lugnt vi kan vänta tills nästa torsdag" " försök bara att inte sjunka ännu längre ner och försök att inte sparka mamma så mycket"

Så om inte änns en expert kunde få kotten i v.40 att göra en kullerbytta så tänker vi att det blir nog ingen gymnast av hen. 

V.35-36 magbilder

35 fullgångna veckor och vi är alltså i v.36

Kotten har vänt sig och har nu huvudet neråt. Hen är fortfarande ruckbar men verkar ha lagt sig till rätta. Jag vet inte riktigt vad det innebär, det jag vet är att sättet på vilket barnmorskan undersöker hur bebisen ligger gör väldigt ont. Man får lägga sig på rygg och ta ett djupt andetag. När man andas ut så kör barnmorskan ner sina händer i dina höfter och vickar lite på dem. ( smärta!!)

























Den här veckan gjorde vi en specialar bild. Den är dedikerad till kottens gudmor som är nörd ut i fingerspetsarna.

Jag börjar känna mig riktigt sliten och rent ut ful nu. Finnarna avlöser varann i ansiktet. Svullnaderna har spridit sig till ansiktet. Håret är glåmigt, fett och helt omöjligt att göra något med.
Att klä sig snyggt känns inte lockande längre kanske för att jag känner mig för tung för att kunna röra mig ordentligt.

F och jag har konstaterat att Kotten gärna får vänta till efter den 19 september men sedan får hen komma när hen vill.

Saker ingen berättat om att vara gravid

Att vara förberedd. 

Har funderat ganska mycket på det här med vad man fått veta innan man blivit gravid och vad man nu under resan fått veta är helt normalt. Jag är ju en person som gillar att vara förberedd och därför vill jag gärna dra mitt strå till stacken för att se till att andra är mer förberedda än jag var. 

Magen  - Visst jag hade fattat och sett att man får en stor mage när man är gravid. Det har väl inte undgått någon, men inte hur stor den blir i slutet och hur tung den är. Minns tillbaka till början av graviditeten när man var lite svullen och tyckte att man redan blivit tjock. Haha den magen var ingenting om man jämför med nu när den ser ut att vilken sekund som helst explodera. 

Dessutom var det ingen som förberett mig på att ALLA plötsligt tycker sig ha rätt att kommentera din kropp och förvånansvärt många till och med tycker att de kan ta på din kropp utan ditt medgivande. 

Båda dessa saker är ursinniga när man känner sig tung, tjock och ful. 

Trötthet - apparna och internet säger att du kan känna dig lite trött.  Man blir inte lite trött. Man blir JÄTTETRÖTT, eller jag blev det. Först och främst i början av graviditeten vilket inte är så konstigt med tanke på vad kroppen går igenom. Men också när det är varmt ute. Sommarvärmen var definitivt inte min vän. 

Svullnaden - Kroppen svullnar upp. Inte bara händerna och fötterna, även om dom är absolut värst. Nej hela kroppen fylls av vätska och man känner sig som en vattenmelon. Jag funderar dagligen på hur all den här vätskan ska försvinna från min kropp. Kommer jag kissa flera liter åt gången efter förlossningen? 

Är dessutom väldigt trött på stödstrumpor nu eftersom jag burit dem varje dag sedan v. 20 då jag svullnade upp som över en natt och plötsligt fick problem med att ta på mig skor och bära mina ringar. 

Nu har jag ju dessutom åkt på karpaltunnelsyndrom pga svullna händer. Och det var ju ytterligare en sak jag inte visste existerade. 

Tänker på att när jag tidigare sett svullna gravida kvinnor har jag i min ovetskap tänkt; men kvinna, det där med äta för två är en myt, skärp dig. Jag kan bara skylla på ovetskap och dumhet från min sida. :( 

Illamående - Jag visste att man kunde må illa, det är väl en av de mest klassiska symptomen, men jag trodde att man mådde illa på morgonen av vissa lukter typ. Men jag mådde illa då och då hela dagarna. Kopplade det till att energin började ta slut. Så länge jag små åt hela tiden mådde jag ok. Kunde däremot inte borsta tänderna utan att spy. Munskölj ( listerin)  blev min bästa vän.

Hår- hade ju hört att man får så fint hår när man är gravid. Det verkar vara SI sådär med det fina håret. Visst har håret på mitt huvud ändrats. Det har blivit grövre och mer strävt. Vilket inte är vad jag skulle kalla fint. Jag tycker det är superjobbigt och vill mest klippa av det. Det är inte bara håret på huvudet som påverkas heller. Du blir hårigare på benen, i skrevet och under armarna. Och jag som förut kunde raka mig bara en gång i veckan önskar nu att jag kom åt att raka mig varje dag. Det växer snabbare alltså. Suck. Kan ju inte be F raka mig varje dag, dessutom hinner vi inte det. Det tar så lång tid när han skall göra det.

Lukter - Lukter överhuvudtaget förstärks och vissa saker luktar otroligt gott men mycket som jag annars inte tänkt på luktar fränt och hemskt vilket framkallar illamående. Har tex börjat älska doften av nagellack, olja, diesel och bensin. Samtidigt så står jag knappt ut med hur vissa människor luktar. 

Missförstå mig inte, jag tycker att de flesta människor luktar gott eller ingenting, men det finns en skara, framförallt äldre män som luktar unket, lite gammalt och osar torkad urin. Eller vissa yngre människor som luktar mögel, kattägare kan också lukta vedervärdigt av kattlåda. Vilket är jobbigt när man har en elev i salen som min gravidnäsa säger stinker men jag måste hjälpa den eleven lika mycket som alla andra. Och helst utan att spy. 

Foglossning - Aj. Jag säger bara aj. Det är som knivar i början trodde jag att jag skulle dö. Nu har jag lärtvmig vad jag skall undvika att göra. ( gå snabbt, kliva åt sidan, stå på vagnen eller bussen, sitta i för djupa soffor eller över lag för länge. Ta långa eller snabba steg. Osv)

Halsbränna - Hade jag hört mycket om, tycker inte att det är så illa. Finns tabletter, de hjälper. Får det varje kväll nu mot slutet. Känns dumt att ta tabletter efter man borstat tänderna så försöker låta bli.

Andnings svårigheter- Alltså när man tänker på det är det självklart. Lungorna har inte lika mycket plats som de brukar, därför är det tyngre att andas. Även om det är logiskt var jag inte beredd på känslan av att inte kunna få nog med luft. Att bli helt andfått efter att ha gått upp för EN trappa eller efter att ha knutit skorna. 

Cravings - Jag tror inte på dem. Tänker att det är antingen rent psykologiskt att kvinnor genom tiderna har passat på. Eller helt enkelt utnyttjat situationen. Har inte känt av det här alls. 

Det är inte min avsikt att avskräcka någon från att skaffa barn, men samtidigt känns det som att det är bättre att veta vad som händer när man blir gravid utöver det där lyckoruset att se plusset och känna den mysiga känslan av att känna ett litet liv som stökar runt inuti i magen. 

Att det finns någon där som buffar tillbaka när man lägger en hand på magen. Sen kanske inte du råkar ut för allt det som jag har beskrivit ovan, och det finns säkert fler saker som jag har missat. Antingen för att jag har glömt av dom eller för att jag har blivit skonad. Hur som helst. Detta är den häftigaste resan i mitt liv och jag vet att ingenting kommer bli som förut. 

Skötbordsbygge.

Skötbord
För några inlägg sedan visade jag inspirationsbilder på hur vi ville ha vårat skötbord. Vi vill ju ha det ovanpå tvättmaskinen eftersom det är en tom och ofta oanvänd yta. Vi har ingen plats för ett skötbord i badrummet eller inne på toaletten och eftersom vi vill ha nära till vatten så känner vi att på tvättmaskinen blir bra för oss. Vi kunde inte hitta några skötbrädor eller bord anpassade för tvättmaskin att köpa. Följaktligen blev det till att bygga en.

Vi kom på att vi kanske kunde slå två flugor i en smäll och använda lite gamla hyllplan som jag inte kommit mig för att slänga. ( det bär ju emot att slänga saker av massivt trä) 

Tyvärr saknades det någon cm på bredden på de flesta av hyllplanen så vi fick bli lite kreativa med lösningar.

Vi mätte hela området mellan diskbänken i grovköket och väggen och tänkte att på det viset så kan vi ha två fack med saker och vi minskar risken att tappa ner saker på golvet.

 

Själva byggandet gjorde vi sedan en rysligt varm tisdags eftermiddag , i min slöjdsal. ( jag höll på att dö av värmeslag och mina ben och fötter var tjocka som stockar. 

Det tog nästan tre timmar att mäta, såga till slipa till och montera hela skötbrädan. I den tiden finns det en hel del sätta sig och andas pauser då värmen slet på oss båda.

 

Sedan städade vi, och åkte hem och grundmålade vår skötbräda. Några av hyllplanen hade varit svartmålade tidigare så de olika delarna sög i sig olika mycket av grundfärgen. 

På onsdagen tillbringade vi några härligt vilsamma timmar på Arkens spa. (Jag försökte kyla mina ben på alla möjliga sätt så att lite av svullnaden skulle lägga sig.) jag älskar deras asiatiska tvätt-ritual, deras skrubb och att man kan sitta ner och duscha. När vi kom hem därifrån så lackade vi skötbrädan. Vi insåg att det inte skulle fungera att komma åt överallt med roller och att det skulle bli fult att pensla så det blev att svampa på färgen. 

Två lager lackfärg fick den.






Så här blev det färdiga resultatet.

 

Babyboxar och fredagsdrink.

Semestern är slut
Igår började jag arbeta efter sommaren. Det var helt ok under dagen men på kvällen var jag toktrött. Jag fick såklart massor med frågor om hur jag tänkte kring graviditeten och hur jag mådde. Det var bara en kollega som tyckte sig ha rätt att klappa mig på magan en. När jag förklarade för henne att man intee bara tar sig rätten att röra vid folk så tyckte hon att vi känner ju varann så väl. Då pekade jag på min kollega och bäste vän A som råkade stå framför och förklarade att vi varit vänner i 15 år och han skall bli gudmor till Kotten och inte änns han rör vid min mage när han känner för det. Då kunde hon inte ta det heller utan sa någonting om att hon ju också varit gravid. Jag förstod inte vad det hade med saken att göra, men orkade inte diskutera vidare utan gick därifrån. Har så otroligt svårt att förstå det där med att andra kvinnor tycker sig ha rätten att röra vid mig bara för att jag är gravid. Vad tror ni att det beror på?
Efter jobbet åkte vi förbi Ica maxi och hämtade ut en baby startbox från Libero. Det är den första startbox som vi fått tag på. Man anmäler sig ju på nätet för att få tag på olika startboxar, hittills har de boxar vi försökt hämta på olika apotek varit tillfälligt slut. Med Liberos box fick vi ett sms som sa att den kommit och att vi kunde åka och hämta den på närmaste Ica maxi. Det var väldigt spännande att se vad som skulle finnas i den och jag blev positivt överraskad. Här på fotot kan ni se vad som fanns i babyboxen.

Idag var det fredag och dagen på jobbet var inte mer slitsam än igår. Däremot är det varmt och det är ont om fläktar eller air condition på jobbet. Jag är sjukt trött när jag kommer hem från jobbet. Vi har en fredagstradition om fredagsdrinkar och nu när sommaren är slut tänkte vi ta upp den traditionen igen. Men den här gången utan alkohol. Så här såg jag ut efter två dagars jobb.

Fredagsdrinken denna första jobbfredagen efter semester och sommar innehåller. Det är ett sparkning water med smak av gurka och eftersom det hade så mycket smak och sötma i sig så tillsatte vi bara lite citronjuice, is och garnering. 

BB väskan, den omtalade.

Den omtalade, ständigt föränderliga... personliga...
På många bloggar, poddar, föräldraböcker mm så talas det om den där väskan man skall ha med sig när man väl åker in till bb för att föda. Det finns massor med olika tips på vad du bör och inte behöver packa ner i den.
Klart är i alla fall att den är en stor sak. Tipset är att om man känner sig orolig eller stressad inför födseln så skall man tänka igenom och packa sin bb väska.
Så nu har även vi börjat så smått fundera. Vilken väska skall vi packa i? Vilka råd skall vi lyssna på?
Vilka storlekar behöver man ha med till kotten? Hur många ombyten behöver mamman ha? Behöver man verkligen ha med en patientjournal? ( Det borde väl skötas digitalt nu för tiden.)
Samtidigt som man läser och lyssnar på så många råd så skall man tydligen göra den här omtalade väskan personlig också. "Packa det som ni känner kommer göra att ni känner er förberedda och trygga under er vistelse på bb" . Vi har aldrig varit med om det här förut så hur tusan skall vi veta vad som kommer göra att vi känner oss trygga och lugna?  En liten bit av mig vill bara säga att: Snälla sluta ge oss så många val. berätta för oss hur vi skall göra och vad som skall göras. Det är ni som är experterna inte vi. " En annan del av mig tänker att självklart måste vi få saker och ting så mycket som möjligt enligt våra önskemål. Det är ju ändå vi som skapat ett barn och jag som skall trycka ut det till världen.
Förvirringen är stor. Men vi har börjat så här.

 

Vi har sammanställt en egen lista genom att gå igenom kanske tio stycken som vi hittat på nätet, i föräldraböcker och i poddar. Vi har tittat på de babykläder vi har färdiga och valt ut dem vi gillar bäst i storlek 50 och 56. Vi har packat bebins kläder i zip lock påsar då vi tänker att det gör det lättare att hitta det man vill ha när man väl står där.
Det här kommer bli något som återkommer. Då vi är långt ifrån färdiga.

v.33, sista dagarna på semestern

Sista dagarna på ledigheten.
Det här är veckan då jag skall börja arbeta. Pirrigt och nervöst.
Jag har både längtat och förfasat mig över det här. Längtat eftersom jag tycker att det är lite svårt att bara vara hemma. Den här sommaren har jag om möjligt känt det ännu mer än förut då jag inte kunnat vara lika spontan och varit ute och hittat på lika mycket grejer. Jag är så tung och när alla andra är ute och promenerar och går i skogen och på Liseberg så har jag oroat mig för foglossningen och valt att stanna hemma. Kanske är det dumt resonerat av mig då jag har bra vänner som säkert skulle tagit hänsyn och promenerat långsammare eller så. men det är ju också så att jag inte vill att de skall behöva ta hänsyn. jag vill inte att någon skall tycka att det är jobbigt att det gravida kossan skall följa med.
Jag känner ändå att jag lärt mig hantera min foglossning. nu för tiden känner jag av den mycket mindre än när den först gjorde entre. Kan vara för att jag verkligen vilat och tagit det lugnt men också lite för att jag lärt mig hur jag skall gå och röra mig för att det inte skall göra ont.
Är ändå lite orolig för hur det skall gå att arbeta igen. Framförallt så är det det här med att gå upp på morgonen och komma iväg i tid. Ta på sig stödstrumporna kan ju ibland ta tio minuter och ibland hugger foglosningen till ordentligt precis när jag skall stiga ur sängen så att man bara vill sitta eller ligga still en liten stund.
Magen växer och jag är fåfäng nog att hoppas att den extra vikten mest beror på bebis och mage.
Men man vet ju aldrig.

samtidigt som jag har alla de här känslorna så längtar jag lite till jobbet. Alltså, jag gillar ju verkligen mitt jobb. Jag älskar att arbeta med barn och barns skapande. Jag gillar utmaningen i att ständigt försöka anpassa sig själv, miljön och uppgifterna till de elever och elevgrupper som jag har, att möta och försöka mitt bästa att förstå när elever gör tokiga saker och försöka förebygga eventuella dåliga situationer. Därför vill jag arbeta så länge jag kan, sedan har jag ju ingen aning om hur länge det kommer att bli över huvud taget. Tänker också att arbetet kan skingra tankarna från väntan... ( för så är det jag har drabbats av VÄNTAN.)

Vi har tvättat bebins sängkläder och bäddat spjälsängen. inte för att bebisen kommer att sova i den nästan någonting i början men för att vi, alltså både jag och F mår bra av att känna att vi är redo. att saker är redo och förberedda.

 

På bilderna kan ni också se den snygga lapptäckes filten som vi gjort tillsammans till vår lilla kotte. Det är lurvigt gosigt tyg på baksidan och lappar av de jerseytyger som Kottens första kläder är sydda av på framsidan. F har bestämt mönstret och vilka tyger som fick vara med. Jag har sytt och han har nålat och pressat. Runt kanterna har jag lagt en vit langettsöm. Tänkte först sy med tvillingnål men det kändes som att det var för tjockt för att maskinen skulle mata ordentligt. Det här blev supersnyggt och jag är faktiskt stolt över vårt fina samarbete.

Ni kan också se vårt färgtema in action. Vi bestämde ju oss för att vi inte ville ha babyblått eller baby rosa utan använda oss mer av färger som fungerar för båda könen och som inte är så socialt stämplade. Valet föll på Grått som är en underbar basfärg och passar till det mesta. Det är också lättare att hålla fräscht och fint än vitt. Orange eftersom både jag och F älskar orange så är det åtminstone för oss en könsneutral färg och lite fräck och oväntad på en bebis. Den sista färgen blev lila, det har jag lite svårare att förklara hur vi tänkte kring det valet, minns helt enkelt inte men det passar bra till grått och orange.
Jag har fått förklarat för mig att folk kommer att vilja ge oss baby presenter för att folk som har äldre barn eller så tycker om att få en anledning att gå och köpa de där supersmå och söta bodysarna och vad det nu kan vara. Nej det är inte så att vi kommer vara rabiata med att det i så fall måste vara i dessa färger men man får väldigt gärna undvika babyblått eller rosa.
Det finns ju också en del saker som vi faktiskt inte köpt av olika anledningar och vi funderar på om vi borde göra en önskelista. Vad tycker ni?

V.32 ytterligare ett besök hos barnmorskan.

Startade dagen med ett besök hos barnmorskan. 

Kottens hjärtslag låg på 140 jämnt. Livmodern mätte 33 cm vilket är lite stort. Sockervärden låg på 5,5 och blodtrycket på 60/120. 

Vi ligger lite över kurvan och det säger barnmorskan beror på att kotten inte vänt på sig ännu utan ligger i säte. Jag tänker att om man nu som kotten skall ligga i isoleringscell i 8 v till så är det väll klart att man hellre gör det med huvudet uppåt än neråt. :). 

Igår sydde jag till slut färdigt apelsinklänningen till systerdottern Alicia. Den har legat och varit ett ufo ( unfinished object) ett tag mycket på grund av armarna. Eftersom klänningen är efter ett mönster som i grunden var storlek 128 som jag sedan försökt krympa till storlek 92 så kan vissa storleksdetaljer bli lite kluriga. Jag tyckte helt enkelt att ärmarna såg toklånga ut. Men igår bestämde jag mig för att avsluta klänningen ändå så får de vara som de är. Satte gummisnodd i dem så kan hon kavla upp dem eller ha dem som trekvartsärmar om hon vill. 

När jag ändå var igång så gjorde jag en Kak-klänning till henne med. 

Igår avslutade F ett annat ufo åt mig. Nämligen en pyjamas i storlek 56. ( vi får väll se om vi någonsin kommer få användning för den. 

Han satte knappar, det har lite blivit hans grej. Han tar det väldigt seriöst och är tokstolt efteråt. 

 Dessa två bilder delade jag på fb i gruppen "vi sytokiga och snabbt fick han över 300 likes. Så om man vill ha många likes i den gruppen så behöver man bara posta en bild på en Karl som handarbetar. :) 

v.32 tvättmaskin och skötrum.

Vi boar, eller vad det nu heter.
Den här veckan har vi haft fullt upp. Vi har röjt ur grovköket eftersom vi beställt en tvättmaskin med torktumlare som nu står där. Vår plan är att göra skötbord på tvättmaskinen.
Min snälla pappa har hjälpt oss att installera tvättmaskinen. Det är en himla tur att jag har honom, han har koll på så mycket. Allt ifrån vad man behöver för att kapa rör och installera vattenavstängningar och tvättmaskiner till golvläggning och el. Nu är maskinen installerad, vi har lyft bort skåpsluckan på skåpet som hamnar precis över tvättmaskin och skötbord och målat skåpet vitt på insidan. Vi tänkte att det kan bli klumpigt att behöva hålla på med en lucka när man vill komma åt tvättlappar eller blöjor.

       

Vi har köpt två gröna mattor till grovköket och gröna handdukar. Kvar nu är att bygga en underlagsskiva till skötbordet det behöver kanter så att inte kotten kan rulla av bordet och skada sig. Det tänker vi att vi skall göra på mitt jobb nästa torsdag när jag börjat arbeta igen. Där har vi tillgång till lite större yta eftersom vi behöver spänna fast skivorna med limknektar osv. Vi kan också använda bandsågen och slipper sågspån i lägenheten.
Vi har bildgooglat "skötbord på tvättmaskinen" och fått fram massor med bra inspiration.
 Det är lite så här som vi tänkt oss:

Och som ni ser på bilderna från vår lägenhet ovan så har vi köpt en precis sån skötbordsmadrass som de har på bilderna nedan. fast grå med kronor på istället då.


Återkommer med hur rummet blir när det är klart.

Kön myt, legend eller sanning.

”Din mage är spetsig och då blir det en pojke."  "När jag tänker på dig med barn ser jag alltid barnet som en flicka och jag brukar ha rätt."

När man är gravid stöter man på massor med åsikter och människor som minsann vet, både det ena och det andra. Det finns många myter och ideer om hur man skall se vilket kön det är på det kommande barnet. Vissa är helt urflippade och andra säger sig luta sig på olika typer av tradition och forskning. Jag har med stort intresse lyssnat på olika åsikter och tankar och jag har dessutom läst på diverse olika hemsidor och böcker och försökt samla de olika "knepen" här. Lägger till egna kommentarer så kanske ni kan bilda er en egen uppfattning om vilket kön vår kotte har. 

Morgonillamående = pojke

Tydligen ligger det viss sanning i motsatsen. Gravida kvinnor som lider av allvarligt illamående väntar oftare flickor. Det fann man 1999 vid en svensk studie som publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet. Bland över 8 000 gravida kvinnor som vänt sig till vården på grund av illamående födde bara 44,3 procent pojkar. Detta kan jämföras med att 51,4 procent av de födda barnen är pojkar.

Enligt forskarna kan en förklaring vara ett hormon, human chorionic gonadotropin, som finns i högre halter hos den som väntar en flicka.
Jag mådde illa och kräktes flera gånger dagligen från v. 9- 19 ungefär och kan fortfarande känna av illamående när jag inte ätit på en stund. När blodsockret blir lågt mår jag illa helt enkelt. 

Fet och finnig hy= flicka
Får du tillbaka din värsta tonårshy under graviditeten med finnar och fet hud? Då ruvar du på en flicka. Enligt myten så stjäl bebisflickan sin mammas skönhet.
Har aldrig haft så dålig och känslig hy som jag har nu. Får en ny finne innan den förra försvunnit. 

Växer brösten mycket = flicka 
Växer brösten lite = pojke
Har gått upp från 70 C till 85 D och de är redan för små, behöver köpa nya bhar igen. suck.

Godissugen. 

Surt och salt= pojke 

Sötsaker eller glass= flicka

Har du fått ett omättligt sug efter surt och salt? Då väntar du en pojke. Om du istället bara måste ha glass eller frukt var och varannan dag så blir det en flicka.
Har inte känt av några speciella sug eller cravings. Är faktiskt inte säker på att jag tror att det där med cravings är på riktigt. Tror det mest är gravida som utnyttjar situationen och ber om lite extra lyx. Det enda sug jag kännt var i början när jag var sugen på stekt lever. Men det tror jag mest handlar om att min kropp tidigare lärt sig att när den behöver järn så är det lever som gäller. Livsmedelsverket rekomenderar att man inte äter lever eftersom det innehåller för mycket A vitamin.

Konstiga matnojor = pojke

Om du vill äta salt och proteinrik mat, som ost och kött, är det en pojke. Men också om du får underliga cravings eller blir sugen på saker du aldrig smakat. Det finns enligt New Scientist inget som stöder eller motsäger den här myten.

Däremot fann man på sjukhuset i Boston, USA, att kvinnor som väntade pojkar verkar ha större aptit. Dock var inte bevisen så överväldigande att det kan sägas förutsäga barnets kön.
Se den blå texten på punkten ovan.

Magens form avslöjar könet

Basket- eller fotbollsmagen brukar påstås dölja en pojke, medan magen som brer ut sig och syns bakifrån är tecken på att barnet är en flicka.

Men även detta är tydligen en skröna. Åtminstone enligt amerikanske forskare som undersökt bland annat basketbollfenomenet och kommit fram till att det är nonsens. Gravidmagens form skiftar – men hänger i alla fall inte ihop med fostrets kön.
Jag har fått förklarat för mig att min mage inte syns bakifrån. Jag skall se om jag kan få F att ta ett kort på mig bakifrån så att ni kan bilda er en egen uppfattning. 

Gammalt talesätt versus intuition

Samma forskare som studerade vad gravidmagens form kunde berätta om kön, konstaterade också att kvinnor i allmänhet är dåliga på att förutsäga könet på det väntade barnet.

Högutbildade kvinnor gissade av någon anledning oftare rätt än lågutbildade.

Och kvinnor som gick på känsla och intuition gissade oftare rätt än dem som drog slutsatser av magformer, matnojor och och andra husmorsknep.
Den här punkten är spännande. får se om jag får några fler gissningar efter det här inlägget så kan vi kolla vad kvinnorna gissar på då. 

The baking soda test. 

Har hört talas om något som kallas "The Baking Soda-test." Det är inte det fräschaste testet du kan göra men det kan ju vara lite roligt att testa ändå. Till testet behövs bikarbonat, plastmuggar och urin. Här tar man 1-2 teskedar bikarbonat i en plastmugg. Kissa i en ny plastmugg så att det blir lite mer än bikarbonat. Häll sedan över urinen i plastmuggen med bikarbonat och rör om. Om det inte är någon reaktion alls så är det en flicka och om det reagerar genom att exempelvis pysa eller bubbla som med kolsyrad dryck så är det troligast en pojk! 

 ”Säkrast”resultat får man om man gör testet efter v. 11 och bästa är att ta morgonurin då det är mest koncentrerat. 

 Vill ni se hur man gör kan ni också söka på The baking soda-test på youtube så ser ni hur testet kan reagera… Observera att man inte kan ta bakpulver utan det skall vara bikarbonat!
Åh, det här har jag inte kommit mig för att testa ännu. När jag gör det så lovar jag att skriva ett inlägg om det.

 Indiansk visdom
Enligt en legend om Maya-indianerna kunde de förutsäga könet på barnet genom moderns ålder. Jämför din ålder det år du blev gravid med årtalet då du blev gravid. Är båda jämna eller udda blir det en flicka, är en jämn och en udda blir det en pojke
Jag är född 1982 och blev gravid i januari 2015, alltså en udda och en jämn, det skulle innebära att det bor en pojke i magen på mig.

Den kinesiska kalendern

http://www.blimamma.se/forutsag-din-bebis-kon-med-kinesisk-legend.html

Olika stora bröst?

Du bär en pojke om det vänstra bröstet är större än det högra eller en flicka om det högra bröstet är större.

Pappan också gravid.

Om pappan går upp i vikt under graviditeten bär mamman en flicka.
F tycker att han gått upp i vikt vilket skulle innebära att det är en flicka som bor i magen.

Mycket hicka i magen = flicka

Om babyn hickar mycket är det en flicka, annars är det en pojke.
Om man skall tro det här och den relativt nya aktiviteten som kotten börjat med de senaste två veckorna, nämligen att hicka minst tre gånger om dagen. De första gångerna kändes det som att jag svalt en bomb. det liksom tickar i magen. Då är kotten en flicka.

Ringtestet.

Gör en pendel av en guldring, helst din vigselring, och en bit tråd eller ännu hellre ett långt hårstrå. Häng den över magen. Om den svänger i cirklar är det en flicka. Om den svänger från sida till sida när du håller den över magen är det en pojke.
Svårt att inte påverka ringen själv. Provade flera gånger, fick olika resultat flera gånger. flest gånger snurrade det dock runt i en cirkel. Det skulle betyda att kotten är en flicka. 

 Kalla fötter = pojke

Om mammans fötter lättare blir kalla är det en pojke, likaså om håret på benen växer snabbare.
Kan inte påstå att mina fötter känns kallare. snarare känns hela jag så mycket varmare. Upplever dock att håret växer snabbare överallt på benen, under armarna, skrevet och tro det eller ej men fjunet på magen syns mycket mer än förut.

Visa upp dina händer.

Om någon ber dig att hålla fram händerna och du spontant visar upp dem med handflatorna nedåt är det en pojke. Visar du dem med handflatorna uppåt är det en flicka.
Visade handflatorna först så enligt det borde kotten vara en flicka.

Mycket halsbränna= pojke

 lite eller ingen halsbränna= flicka.
Lite eller mycket är ju helt subjektivt. Ja, jag har halsbränna, varje kväll och när jag lägger mig ner för att vila. För mig är ju det mycket så klart men har ju inget sätt att jämföra med andras graviditeter. Äter Graviscon, tycker inte det hjälper så mycket.Den här punkten känns som att man kan vinkla för att peka på det man undermedvetet helst vill. 

Slår hjärtat snabbt?

Om hjärtljuden håller sig över 140 hjärtslag per minut är det en flicka och om det är under 140 hjärtslag per minut är det en pojke.
Senaste gången hos barnmorskan mätte hon hjärtslagen till 139 slag i minuten. Det är ju marginellt men skulle då peka på att kotten är en pojke. Jag tycker dock att hjärtslagen verkar gå upp lite under tiden hon bökar omkring med magen och rimligtvis borde de vara olika beroende på om kotten vilar eller gymnastiserar där inne. Eller?

Mycket sparkar= pojke

Flickor påstås sparka mindre än vad pojkar gör.
Återigen, det här är ju helt subjektivt. Hur skall jag veta om det kan anses som att kotten sparkar mycket eller ej? För mig som aldrig varit med om det här förut så är det klart att jag upplever det som att det är mycket rörelser och sparkar i magen. Men vad har jag att jämföra med ?

Så vad tror ni? Är kotten en flicka eller en pojke?

 

Magklappare.v.28

 

Nej, nej och åter nej!
Min mage är lika mycket en del av min kropp nu som den var innan jag blev gravid. och skulle du aldrig fått för dig att klappa eller ta på min mage då så skall du inte göra det nu heller.
Min kropp!!
Jag har varit med om att känna mig kränkt och äcklad flera gånger av att människor som jag inte äns känner så väl tycker att bara för att jag är gravid så är det ok att de tar mig på magen. Blir lika ställd varje gång och lika arg efteråt.
Det finns naturligtvis personer som jag känner tillräckligt väl för att det skall vara ok att de tar mig på magen. Men kollegor, eller min systers mans mamma eller ens min mans mamma hör inte dit.
Vart kommer den här konstiga önskan om att ta folk på magen. och vart kommer inställningen att det skall vara ok?
Hur skall jag bete mig när det händer? 

Dags att sy bebiskläder.

 Jag har vågat mig på att sy en body i storlek 50.
Det är lite klurigt det här med vad en bebis egentligen behöver och inte. F och jag har tagit några promenader in i olika klädaffärers barnavdelningar och vi har konstaterat att de fylls upp av kläder i ljusrosa, ljusblått, vitt och beige. Vi har väldigt svårt att se oss själva som föräldrar till en pastellbebis så därför har vi bestämt oss för att vi nog kommer att göra mycket av kläderna själva.
Det här är då första bodyn och den är i storlek 50. mönstret kommer från Ottobre 6/13.
Internet säger blandade saker om vilken storlek man skall skaffa kläder i. Klart verkar åtminstone vara att storlek 50 eller 56 är vanligast. Bebis storlekar baseras ju på hur långt barnet är och då har jag förstått det som att de skall ha storlek 56 efter att de blivit 50 cm långa och tills de är 56 cm långa. Jag hoppas att det är korrekt uppfattat.
Jag har sytt bodyn och F har satt knapparna. Det är en omlottbody då bebisens nacke inte är stabil från början och det därför känns säkrast att helt enkelt kunna lägga bebisen i bodyn och knäppa in den.
Stekspaden ligger inte där av någon annan anledning än för att visa hur liten bodyn är. För liten är den. Pyttig.

Vi är nu i v.27 och frukt och grönt appen säger att bebisen är stor som en papaya.
Jag känner mig riktigt tung och jag har svårt att sova. Vet liksom inte riktigt hur jag skall sova. Kan ju inte sova på mage av självklara skäl. Man skall tydligen börja undvika att sova på rygg för att magen kan klämma någon nerv som kan få mamman att må illa och bebisen att må ännu sämre.
Och även om man kan sova på sidan så ligger ju magen mycket längre ner än man tror. Så det är lite svårt att veta vart man skall göra av benen. Internet säger lägg det översta benet på en kudde. Men då har man ju en kudde att flytta runt hela natten. Dessutom bråkar foglossningen varje gång man försöker flytta sig. suck. ( ja, jag vet att jag gnäller )

Kub test v 13

Vi har valt att göra ett kub test. Det får man i så fall göra runt v 12-13. Då får man se bebin!

Vi fick se en perfekt liten profil och nu känns det mer verkligt. Det är faktiskt ett barn där inne. Den är tokigt liten men det är inte en cellklump ( bara), det är ett barn. Helt galet. Tror inte vi hörde speciellt Mycket av vad barnmorskan sade när hon förklarade resultatet som vi naturligtvis fick på papper också. Både F och jag satt med värdens bredaste leenden. 

 Tydligen så betyder det här att allt är bra och att riskerna för att vår bebis har Downs syndrom eller det där andra de kollar efter är minimal. 

Helt klart värt de 1500:- det kostade. Och det gick snabbt. önskar dock att man fått se sen lilla cellklump en lite längre stund och att barnmorskan varit lite mänskligare och inte så klinisk och effektiv. Men ändå. . . En bebis.

födelsedagsfest.

Det har inte riktigt gått 12 veckor ännu. Men jag fyller år och vi har bestämt oss för att det är dags att berätta för de vänner som kommer på festen. De kommer ju ändå antagligen lista ut det eftersom jag inte kommer att dricka någon alkohol alls inte änns något glas asti. och det är ganska ovanligt för att vara mig.
Vi har redan berättat för några vänner. Tex så vet Anders och Kalle eftersom de skall bli Gudmor respektive Gudfar så kändes det som att de förtjänade att veta. Sedan fick jag berätta för min kompis och nu för tiden också arbetskamrat ( Grattis) Stefan. Det var nämligen så att vi var på en av jobbets mycket sällsynta after works och han fick täcka för mig då det verkade bli en ganska blöt tillställning. Jag ville ju inte att kollegorna skulle veta innan vännerna så jag köpte Stefans mat och första öl och så köpte han två drinkar till mig efter det. Det var roligt när folk ville ha samma sak som jag drack och Stefan fick säga att han inte riktigt visste vad det var utan bara hade bett om något sött eller grönt eller vad det nu var. Då tittade folk konstigt på honom och jag vara bara så nöjd att det inte var mig de tittade snett på. ( Tack Stefan)
Åter till födelsedags festen i alla fall. Då är planen att inte säga något utan ha en tröja på mig där det står " Player 3 is about to enter the game". Texten är naturligtvis placerad över magen.
Vi får väll se om de listar ut det eller hur uppenbara vi behöver vara. :)

Illamående, v9-10

Mår illa, vet inte riktigt mer vad jag skall skriva, de första två orden sammanfattar allt så bra.
Jag vaknar av att jag mår illa, ibland behöver jag gå upp och kräkas. Om jag inte mår illa redan i sängen så gör jag det så fort jag reser mig ur sängen. Har börjat använda badrummet och  har börjat låsa om mig oftare. Det spelar ingen roll om jag skall gå på toa, bada eller borsta tänderna illamåendet kan komma så plötsligt och jag gillar inte tanken på att F ser mig när jag mår som sämst eller hulkar över toan.

Det hela började faktiskt lite som på film. jag kände mig riktigt hängig en morgon och kände mig febrig och illamående. tänkte att jag nog blivit sjuk eftersom det varit mycket sjukdomar på jobbet ett tag. Gick upp med F på morgonen men konstaterade snabbt att jag nog inte skulle gå till jobbet idag. lade mig i soffan istället. Bara någon minut efter att F gått hemifrån kände jag att jag behöver nog gå och spy. Jag reste mig från soffan och då kom den... kaskadspyan. Precis som på film. Jag kräktes hela vägen till toaletten. Efteråt kände jag mig som en urvriden disktrasa som bara ville lägga mig i en hög på golvet. Det kunde jag ju naturligtvis inte göra för jag hade ju massor med kräks att torka upp och städa efter.
Var hemma från jobbet i två dagar och då hade jag insett att det inte var någon sjukdom utan min kropp som reagerade på graviditeten.
Appen som jämför bebisen med frukter berättar att nu är bebisen stor som en dadel.

Hormoner v.8

Så har de gjort sitt intåg i mitt liv, de omtalade hormonerna. Jag är supertrött, den här tröttheten liknar ingenting som jag kommer ihåg att jag någonsin känt. Jag kan inte beskriva den med någon liknelse den enda möjliga beskrivningen är tung trötthet. Jag har supersvårt att komma ur sängen på morgonen och jag längtar till rasterna på jobbet då jag får sätta mig ner en stund eller ibland till och med lägga mig i soffan ( om ingen annan när där). Tydligen är det hormoner som produceras i mängder och gör mig sömnig. Jag kan tycka att det verkar kontra produktivt. Borde inte kroppen göra hormoner som gör att en gravid kvinna orkar mer istället för mindre.
Vi har laddat ner en app som berättar för oss att nu är livmoderna stor som en apelsin. Det som känns som ständig mensvärk är faktiskt just det... eller alltså det härstammar från att livmodern växer som sjutton där inne. Alla gånger vi skämtat om att så fort jag blir gravid så slipper jag åtminstone mensvärken. Nu önskar jag att jag kunde peka och skratta på mitt eget naiva jag. Det skall tydligen kännas som mensvärk till och från i flera månader. Livmodern behöver växa massor.
Längtar efter att kunna berätta för folk. Det känns jobbigt att inte kunna förklara mitt beteende hela tiden.