På BB 1, Kejsarsnittet

Dagen har kommit.
Idag är dagen då magen skulle tömmas, då jag skulle träffa den lilla person som bott i mig och växt sig stark i nio månader. Dagen jag blev mamma dagen då F blev pappa, vi blev föräldrar.  Då mina föräldrar fick sitt 12e barnbarn F´s föräldrar fick sitt första.

Vi blev uppringda igår 14/10 och ombedda att komma till sjukhuset redan klockan 07:00 på morgonen. Iom det samtalet satte min paranoia och nervositet igång på allvar. Jag funderade över allt som kunde gå fel. Ett kejsarsnitt är ju en ganska stor bukoperation även om man sällan tänker på det på det sättet.
Hur skulle det bli om jag dog, Skulle F klara av att åka hem med en liten bebis och ta hand om den själv. Hur mycket inblandning skulle våra respektive familjer ha i bebisens liv då. Skulle min familj och mina vänner veta om hur mycket jag älskar dem, Hur lång tid skulle det ta innan folk hade glömt mig.? Eller hur skulle det bli om Kotten inte klarade sig och F och jag skulle få åka hem utan bebis. Hur kommer man någonsin över något sådant? Ja, ni förstår tankarna snurrade riktigt ordentligt och jag vet ärligt talat inte hur F stod ut med mig. Men ja, jag fick en dos av dödsångest innan operationen.

Det blev lite bättre när vi väl kommit in på sjukhuset och blivit mottagna av en barnmorska. Då kunde vi lite skratta åt de extremt fula och oanvändbara tunnvävda tuber som de kallade strumpor och gav mig att ha på mig. Vi kunde prata och skämta lite om att F skulle ha på sig scrubs som uppenbarligen var 4 storlekar för stora. eller det faktum att rummet vi blev visade till först inte hade någon säng så att barnmorskan fick springa iväg och hämta en.

När vi väl fått bytt om och det kommit in en säng var det dags att börja sticka nålar i mig och tappa blod och fästa slangar. De började med att sticka mig i högerhanden för att tappa ur tre rör med blod till navelsträngsbanken. Dit vi gått med på att donera navelsträng och moderkaka. Så att de förhoppningsvis han bidra till att hitta botemedlet för leukemi eller dylikt.
Sedan fäste de en droppslang i min arm, en stor, stor påse vätska som en droppe i taget skulle droppa in i mig. Jag tror aldrig att jag på egen hand hade lyckats få i mig så mycket vätska på den korta tid droppet var inkopplat.
Sedan fick vi vänta... Barnmorskan sprang in och ut några gånger och ringde efter läkaren då hon undrade när han skulle komma in. Till sist hade läkaren kommit och det var dags att gå till operation. Då fick jag hålla min dropppåse i handen och se hur barnmorskan med hjälp av F försökte styra den bångstyriga sängen till operations-salen.


Under hela den här tiden hände det för mycket för att jag skulle vara riktigt nervös, det var liksom mest att göra som du blev tillsagd och le under tiden.

Fler slangar kopplades in och mer blod tappades. De försökte koppla en dosa i min andra hand också men spräcke blodkärlet så det tokblödde. Då satte de dosan i armvecket istället. Det var lite läskigt när de skulle sätta bedövningen i ryggen. Jag hade väldigt svårt att slappna av då, men när de väl satt den så kände jag mycket snabbt hur min högra skinka domnade bort och snart hade jag ingen kontroll över nederdelen av kroppen. Då fick jag hjälp att lägga mig ner och de hängde upp en liten filt som ett skydd så att jag inte skulle se vad som hände från nederkanten av brösten och neråt. Det gjorde de tillfälligt eftersom jag bett om att slippa se när de satte in en kateter.
När de bytt filten till det riktiga skyddet, tvättat av mig och testat hur bedövad jag var så gick allting riktigt snabbt.

 Det kanske tog tio minuter från ryggmärgsbedövning till att de lade ett litet sprattlande knyte på mitt bröst.
M var alldeles perfekt. Tyvärr fick jag inte gosa med honom då det var för mycket slangar och annat men jag kunde titta på honom och han låg ju där, hud mot hud på mig.
( jag trotsade dem en liten stund och var visst framme med ena handen och klappade lite. Var ju tvungen att kolla om det var på riktigt.)
M var vacker, jag hade ju ställt in mig på ett skrynkligt barn med nyanser i blått, eller högrött och antagligen täckt i mycket kladd. Men han var nästan helt ren och han var inte rynkig alls. ( Kanske är jag partiskt) Stark var han också, väldigt snabbt lyfte han sitt lilla huvud och började picka efter ett bröst. En barnmorska hjälpte honom lite och snart hade jag en bebis som försökte snutta på mitt bröst. Någonstans i allt det här så vägde de honom, mätte honom och hjälpte F att klippa hans navelsträng. Jag som varit orolig för att F inte skulle klara av att göra det eller kanske till och med svimma, hade tydligen inte behövt oroa mig alls.

De förklarade att det tagit tio minuter att öppna mig och få ut bebis och sedan ungefär 30 minuter att sy ihop mig och plåstra om mig. Sedan tackade läkaren och hans läkarstudent för sig och gratulerade till ett vackert och välskapt barn och sedan skulle barnmorskorna flytta över mig från operationsbordet till sjuksängen.
Då visade det sig att den svårstyrda sjuksängen var mer defekt än så och gick inte att låsa ordentligt så den höll på att rulla iväg när de skulle lyfta över mig. De höll helt enkelt på att tappa mig i golvet. En av sköterskorna blev lite rädd över hur nära det var och for ut lite mot en av de andra sköterskorna. Det var lite otrevligt men jag tänkte inte speciellt mycket på det. Jag hade ju överlevt och i famnen på F fanns vårt perfekta mirakel.

3,9 kg, 51 cm lång, 37 cm i huvudomfång tio fingrar och tio tår, med ett hjärta som tickar och lungor som arbetar alldeles av egen kraft.

Saker ingen berättat om att vara gravid

Att vara förberedd. 

Har funderat ganska mycket på det här med vad man fått veta innan man blivit gravid och vad man nu under resan fått veta är helt normalt. Jag är ju en person som gillar att vara förberedd och därför vill jag gärna dra mitt strå till stacken för att se till att andra är mer förberedda än jag var. 

Magen  - Visst jag hade fattat och sett att man får en stor mage när man är gravid. Det har väl inte undgått någon, men inte hur stor den blir i slutet och hur tung den är. Minns tillbaka till början av graviditeten när man var lite svullen och tyckte att man redan blivit tjock. Haha den magen var ingenting om man jämför med nu när den ser ut att vilken sekund som helst explodera. 

Dessutom var det ingen som förberett mig på att ALLA plötsligt tycker sig ha rätt att kommentera din kropp och förvånansvärt många till och med tycker att de kan ta på din kropp utan ditt medgivande. 

Båda dessa saker är ursinniga när man känner sig tung, tjock och ful. 

Trötthet - apparna och internet säger att du kan känna dig lite trött.  Man blir inte lite trött. Man blir JÄTTETRÖTT, eller jag blev det. Först och främst i början av graviditeten vilket inte är så konstigt med tanke på vad kroppen går igenom. Men också när det är varmt ute. Sommarvärmen var definitivt inte min vän. 

Svullnaden - Kroppen svullnar upp. Inte bara händerna och fötterna, även om dom är absolut värst. Nej hela kroppen fylls av vätska och man känner sig som en vattenmelon. Jag funderar dagligen på hur all den här vätskan ska försvinna från min kropp. Kommer jag kissa flera liter åt gången efter förlossningen? 

Är dessutom väldigt trött på stödstrumpor nu eftersom jag burit dem varje dag sedan v. 20 då jag svullnade upp som över en natt och plötsligt fick problem med att ta på mig skor och bära mina ringar. 

Nu har jag ju dessutom åkt på karpaltunnelsyndrom pga svullna händer. Och det var ju ytterligare en sak jag inte visste existerade. 

Tänker på att när jag tidigare sett svullna gravida kvinnor har jag i min ovetskap tänkt; men kvinna, det där med äta för två är en myt, skärp dig. Jag kan bara skylla på ovetskap och dumhet från min sida. :( 

Illamående - Jag visste att man kunde må illa, det är väl en av de mest klassiska symptomen, men jag trodde att man mådde illa på morgonen av vissa lukter typ. Men jag mådde illa då och då hela dagarna. Kopplade det till att energin började ta slut. Så länge jag små åt hela tiden mådde jag ok. Kunde däremot inte borsta tänderna utan att spy. Munskölj ( listerin)  blev min bästa vän.

Hår- hade ju hört att man får så fint hår när man är gravid. Det verkar vara SI sådär med det fina håret. Visst har håret på mitt huvud ändrats. Det har blivit grövre och mer strävt. Vilket inte är vad jag skulle kalla fint. Jag tycker det är superjobbigt och vill mest klippa av det. Det är inte bara håret på huvudet som påverkas heller. Du blir hårigare på benen, i skrevet och under armarna. Och jag som förut kunde raka mig bara en gång i veckan önskar nu att jag kom åt att raka mig varje dag. Det växer snabbare alltså. Suck. Kan ju inte be F raka mig varje dag, dessutom hinner vi inte det. Det tar så lång tid när han skall göra det.

Lukter - Lukter överhuvudtaget förstärks och vissa saker luktar otroligt gott men mycket som jag annars inte tänkt på luktar fränt och hemskt vilket framkallar illamående. Har tex börjat älska doften av nagellack, olja, diesel och bensin. Samtidigt så står jag knappt ut med hur vissa människor luktar. 

Missförstå mig inte, jag tycker att de flesta människor luktar gott eller ingenting, men det finns en skara, framförallt äldre män som luktar unket, lite gammalt och osar torkad urin. Eller vissa yngre människor som luktar mögel, kattägare kan också lukta vedervärdigt av kattlåda. Vilket är jobbigt när man har en elev i salen som min gravidnäsa säger stinker men jag måste hjälpa den eleven lika mycket som alla andra. Och helst utan att spy. 

Foglossning - Aj. Jag säger bara aj. Det är som knivar i början trodde jag att jag skulle dö. Nu har jag lärtvmig vad jag skall undvika att göra. ( gå snabbt, kliva åt sidan, stå på vagnen eller bussen, sitta i för djupa soffor eller över lag för länge. Ta långa eller snabba steg. Osv)

Halsbränna - Hade jag hört mycket om, tycker inte att det är så illa. Finns tabletter, de hjälper. Får det varje kväll nu mot slutet. Känns dumt att ta tabletter efter man borstat tänderna så försöker låta bli.

Andnings svårigheter- Alltså när man tänker på det är det självklart. Lungorna har inte lika mycket plats som de brukar, därför är det tyngre att andas. Även om det är logiskt var jag inte beredd på känslan av att inte kunna få nog med luft. Att bli helt andfått efter att ha gått upp för EN trappa eller efter att ha knutit skorna. 

Cravings - Jag tror inte på dem. Tänker att det är antingen rent psykologiskt att kvinnor genom tiderna har passat på. Eller helt enkelt utnyttjat situationen. Har inte känt av det här alls. 

Det är inte min avsikt att avskräcka någon från att skaffa barn, men samtidigt känns det som att det är bättre att veta vad som händer när man blir gravid utöver det där lyckoruset att se plusset och känna den mysiga känslan av att känna ett litet liv som stökar runt inuti i magen. 

Att det finns någon där som buffar tillbaka när man lägger en hand på magen. Sen kanske inte du råkar ut för allt det som jag har beskrivit ovan, och det finns säkert fler saker som jag har missat. Antingen för att jag har glömt av dom eller för att jag har blivit skonad. Hur som helst. Detta är den häftigaste resan i mitt liv och jag vet att ingenting kommer bli som förut. 

Kön myt, legend eller sanning.

”Din mage är spetsig och då blir det en pojke."  "När jag tänker på dig med barn ser jag alltid barnet som en flicka och jag brukar ha rätt."

När man är gravid stöter man på massor med åsikter och människor som minsann vet, både det ena och det andra. Det finns många myter och ideer om hur man skall se vilket kön det är på det kommande barnet. Vissa är helt urflippade och andra säger sig luta sig på olika typer av tradition och forskning. Jag har med stort intresse lyssnat på olika åsikter och tankar och jag har dessutom läst på diverse olika hemsidor och böcker och försökt samla de olika "knepen" här. Lägger till egna kommentarer så kanske ni kan bilda er en egen uppfattning om vilket kön vår kotte har. 

Morgonillamående = pojke

Tydligen ligger det viss sanning i motsatsen. Gravida kvinnor som lider av allvarligt illamående väntar oftare flickor. Det fann man 1999 vid en svensk studie som publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet. Bland över 8 000 gravida kvinnor som vänt sig till vården på grund av illamående födde bara 44,3 procent pojkar. Detta kan jämföras med att 51,4 procent av de födda barnen är pojkar.

Enligt forskarna kan en förklaring vara ett hormon, human chorionic gonadotropin, som finns i högre halter hos den som väntar en flicka.
Jag mådde illa och kräktes flera gånger dagligen från v. 9- 19 ungefär och kan fortfarande känna av illamående när jag inte ätit på en stund. När blodsockret blir lågt mår jag illa helt enkelt. 

Fet och finnig hy= flicka
Får du tillbaka din värsta tonårshy under graviditeten med finnar och fet hud? Då ruvar du på en flicka. Enligt myten så stjäl bebisflickan sin mammas skönhet.
Har aldrig haft så dålig och känslig hy som jag har nu. Får en ny finne innan den förra försvunnit. 

Växer brösten mycket = flicka 
Växer brösten lite = pojke
Har gått upp från 70 C till 85 D och de är redan för små, behöver köpa nya bhar igen. suck.

Godissugen. 

Surt och salt= pojke 

Sötsaker eller glass= flicka

Har du fått ett omättligt sug efter surt och salt? Då väntar du en pojke. Om du istället bara måste ha glass eller frukt var och varannan dag så blir det en flicka.
Har inte känt av några speciella sug eller cravings. Är faktiskt inte säker på att jag tror att det där med cravings är på riktigt. Tror det mest är gravida som utnyttjar situationen och ber om lite extra lyx. Det enda sug jag kännt var i början när jag var sugen på stekt lever. Men det tror jag mest handlar om att min kropp tidigare lärt sig att när den behöver järn så är det lever som gäller. Livsmedelsverket rekomenderar att man inte äter lever eftersom det innehåller för mycket A vitamin.

Konstiga matnojor = pojke

Om du vill äta salt och proteinrik mat, som ost och kött, är det en pojke. Men också om du får underliga cravings eller blir sugen på saker du aldrig smakat. Det finns enligt New Scientist inget som stöder eller motsäger den här myten.

Däremot fann man på sjukhuset i Boston, USA, att kvinnor som väntade pojkar verkar ha större aptit. Dock var inte bevisen så överväldigande att det kan sägas förutsäga barnets kön.
Se den blå texten på punkten ovan.

Magens form avslöjar könet

Basket- eller fotbollsmagen brukar påstås dölja en pojke, medan magen som brer ut sig och syns bakifrån är tecken på att barnet är en flicka.

Men även detta är tydligen en skröna. Åtminstone enligt amerikanske forskare som undersökt bland annat basketbollfenomenet och kommit fram till att det är nonsens. Gravidmagens form skiftar – men hänger i alla fall inte ihop med fostrets kön.
Jag har fått förklarat för mig att min mage inte syns bakifrån. Jag skall se om jag kan få F att ta ett kort på mig bakifrån så att ni kan bilda er en egen uppfattning. 

Gammalt talesätt versus intuition

Samma forskare som studerade vad gravidmagens form kunde berätta om kön, konstaterade också att kvinnor i allmänhet är dåliga på att förutsäga könet på det väntade barnet.

Högutbildade kvinnor gissade av någon anledning oftare rätt än lågutbildade.

Och kvinnor som gick på känsla och intuition gissade oftare rätt än dem som drog slutsatser av magformer, matnojor och och andra husmorsknep.
Den här punkten är spännande. får se om jag får några fler gissningar efter det här inlägget så kan vi kolla vad kvinnorna gissar på då. 

The baking soda test. 

Har hört talas om något som kallas "The Baking Soda-test." Det är inte det fräschaste testet du kan göra men det kan ju vara lite roligt att testa ändå. Till testet behövs bikarbonat, plastmuggar och urin. Här tar man 1-2 teskedar bikarbonat i en plastmugg. Kissa i en ny plastmugg så att det blir lite mer än bikarbonat. Häll sedan över urinen i plastmuggen med bikarbonat och rör om. Om det inte är någon reaktion alls så är det en flicka och om det reagerar genom att exempelvis pysa eller bubbla som med kolsyrad dryck så är det troligast en pojk! 

 ”Säkrast”resultat får man om man gör testet efter v. 11 och bästa är att ta morgonurin då det är mest koncentrerat. 

 Vill ni se hur man gör kan ni också söka på The baking soda-test på youtube så ser ni hur testet kan reagera… Observera att man inte kan ta bakpulver utan det skall vara bikarbonat!
Åh, det här har jag inte kommit mig för att testa ännu. När jag gör det så lovar jag att skriva ett inlägg om det.

 Indiansk visdom
Enligt en legend om Maya-indianerna kunde de förutsäga könet på barnet genom moderns ålder. Jämför din ålder det år du blev gravid med årtalet då du blev gravid. Är båda jämna eller udda blir det en flicka, är en jämn och en udda blir det en pojke
Jag är född 1982 och blev gravid i januari 2015, alltså en udda och en jämn, det skulle innebära att det bor en pojke i magen på mig.

Den kinesiska kalendern

http://www.blimamma.se/forutsag-din-bebis-kon-med-kinesisk-legend.html

Olika stora bröst?

Du bär en pojke om det vänstra bröstet är större än det högra eller en flicka om det högra bröstet är större.

Pappan också gravid.

Om pappan går upp i vikt under graviditeten bär mamman en flicka.
F tycker att han gått upp i vikt vilket skulle innebära att det är en flicka som bor i magen.

Mycket hicka i magen = flicka

Om babyn hickar mycket är det en flicka, annars är det en pojke.
Om man skall tro det här och den relativt nya aktiviteten som kotten börjat med de senaste två veckorna, nämligen att hicka minst tre gånger om dagen. De första gångerna kändes det som att jag svalt en bomb. det liksom tickar i magen. Då är kotten en flicka.

Ringtestet.

Gör en pendel av en guldring, helst din vigselring, och en bit tråd eller ännu hellre ett långt hårstrå. Häng den över magen. Om den svänger i cirklar är det en flicka. Om den svänger från sida till sida när du håller den över magen är det en pojke.
Svårt att inte påverka ringen själv. Provade flera gånger, fick olika resultat flera gånger. flest gånger snurrade det dock runt i en cirkel. Det skulle betyda att kotten är en flicka. 

 Kalla fötter = pojke

Om mammans fötter lättare blir kalla är det en pojke, likaså om håret på benen växer snabbare.
Kan inte påstå att mina fötter känns kallare. snarare känns hela jag så mycket varmare. Upplever dock att håret växer snabbare överallt på benen, under armarna, skrevet och tro det eller ej men fjunet på magen syns mycket mer än förut.

Visa upp dina händer.

Om någon ber dig att hålla fram händerna och du spontant visar upp dem med handflatorna nedåt är det en pojke. Visar du dem med handflatorna uppåt är det en flicka.
Visade handflatorna först så enligt det borde kotten vara en flicka.

Mycket halsbränna= pojke

 lite eller ingen halsbränna= flicka.
Lite eller mycket är ju helt subjektivt. Ja, jag har halsbränna, varje kväll och när jag lägger mig ner för att vila. För mig är ju det mycket så klart men har ju inget sätt att jämföra med andras graviditeter. Äter Graviscon, tycker inte det hjälper så mycket.Den här punkten känns som att man kan vinkla för att peka på det man undermedvetet helst vill. 

Slår hjärtat snabbt?

Om hjärtljuden håller sig över 140 hjärtslag per minut är det en flicka och om det är under 140 hjärtslag per minut är det en pojke.
Senaste gången hos barnmorskan mätte hon hjärtslagen till 139 slag i minuten. Det är ju marginellt men skulle då peka på att kotten är en pojke. Jag tycker dock att hjärtslagen verkar gå upp lite under tiden hon bökar omkring med magen och rimligtvis borde de vara olika beroende på om kotten vilar eller gymnastiserar där inne. Eller?

Mycket sparkar= pojke

Flickor påstås sparka mindre än vad pojkar gör.
Återigen, det här är ju helt subjektivt. Hur skall jag veta om det kan anses som att kotten sparkar mycket eller ej? För mig som aldrig varit med om det här förut så är det klart att jag upplever det som att det är mycket rörelser och sparkar i magen. Men vad har jag att jämföra med ?

Så vad tror ni? Är kotten en flicka eller en pojke?

 

Kub test och illamående

Kub test v 14

Här kan man se våran lilla kotte. 

Vilken perfekt liten silhouette. Det är faktiskt en bebis där inne redan. Knas. Det kostade oss 1500:- att få göra ett kubtest, hade jag fyllt 35 hade vi fått det gratis men innan dess får man bekosta det själv. Så värt det. Att få se sin bebis är så värt att betala för. 

Jag mår illa och kräks ... ofta. 

Jag kräks när jag försöker borsta tänderna på morgonen. Tänderna längst fram går bra men försöker jag överhuvud taget borsta tänderna som sitter bara lite längre bak i munnen så kräks jag. Sedan efter att jag har kräkts så vill jag ju verkligen borsta tänderna men det går ju inte. Så sköljer jag munnen först med vatten och sedan med munskölj. Jag hoppas att jag inte går omkring och luktar kräk hela dagarna. Har listat ut att det handlar om reflexer vid tandborstningen och oftast annars så handlar det ( tror jag) om att hålla blodsocker nivån på en jämn nivå. för hur konstigt det än låter och känns så blir det oftast bättre när jag äter någonting. För mig tar det emot att äta när jag mår illa men nu har jag fått lära mig att det är det som gäller.
Nu är det de sista dagarna innan Goth con det skall bli intressant att se hur det går att sköta mitt Goth con jobb i mitt nuvarande stadium. Mina Goth con byxor passar inte längre, det gjorde mig faktiskt lite förskräckt eftersom jag har gått och tänkt att de är så stora och pösiga och kommer att fungera.