Könlös docka.

Har funderat en del kring det här med bilar och dockor. M har ju redan en bil i sin leksakslåda och vi har sagt att han minsann skulle få en docka med. Så jag började kika runt. Ville ju gärna att det skulle vara en med mjuk kropp som man kan krama och som är någorlunda lätt att byta kläder på.

Googlade som en galning tills jag hittade den perfekta. 

En könlös docka med mjuk kropp. 36 cm lång. Säljs utan kläder så nu önskar sig Mio stickade varma kläder åt dockan av mormor och kanske medeltids eller vikinga kläder åt dockan av tant J. Jag kommer nog sy en onepiece åt dockan. M fyller 1år i oktober då kan ni som har kommit på något dockan borde ha gärna få ge det i present. :) 

Finns även mörkhyade och med blont och mörkt hår som ni ser. Jag tycker de är superfina. 

Att ansiktet målas för hand gör ju att det inte finns två likadana. Den tanken tilltalar mig med. 

( det kommer nog fler saker som M behöver eller vill ha för er som inte känner er manade.tex så kan man starta en månatlig microinsättning på hans bankkonto. Tänk vad tio kr i månaden gör för honom om det ramlar in varje månad i två år. :)  ) 

http://www.expressen.se/nyheter/pojkar-gillar-dockor-mer-an-leksaksbilar/

Barnböcker med ljud.

M fick en barnbok med ljud i present av en kollega till mig. Han älskar den och vi älskar den. Så när vi såg en liknande bok på bokrean så slog vi snabbt till. 

Varje sida har färgglada bilder och en liten rund symbol som man kan trycka på. 

En typ av interaktiv bok. Jag hoppas hitta en liknande variant för lite äldre barn. Självläsande. Lite som kassetbandsböckerna men bara en bok med inbyggt ljud. 

Hallå, om jag kan komma på det så borde någon annan redan ha gjort det och redan tillverka dem. Vart hittar jag dessa böcker? Tips mottages tacksamt.

Världens bästa....

Vi sjunger ofta för lilla M och favoriter har två varianter av "världens bästa Karlsson" blivit.

Den ena är :

Knasboll, knasboll, världens bästa knasboll.

Ingen, nej ingen knasboll , gillar vi så bra som dig. 

( och vid dig så tutar man honom på näsan eller i magen.)

Den andre som ofta sjungs som vers 2 då byter vi helt enkelt ut knasboll mot hans namn.

Undrar hur länge de här sångerna kommer hänga med. 

Blw eller plockmatsmetoden

Blw eller plockmatsmetoden

Rekommendationerna för när man ska introducera fast föda varierar mellan olika länder. Sverige och Storbritannien rekommenderar nu att vänta till 6 månader innan du börjar med fast föda. Sveriges rekommendationer ändrades från 4 månader till 6 månader ganska nyligen och ”provsmakning” eller "smaksensationer" mellan 4 och 6 månaders ålder är nu det rekommenderade. Oron är att barnets mag-tarmkanal ännu inte är fullt utvecklad, vilket kan orsaka allergier, om ett livsmedel äts vid för tidig ålder (eller för sent) jag vet inte riktigt vad jag skall tro om det här.  Min mamma och mina systrar har gett sina barn mat innan 4 mån och ingen av oss har några magproblem. 

Har hört att plockmatsmetoden håller på att bli mer och mer modern. ( igen säger min mamma) 

Att ge plockmat istället för pureér. Bebisen  får samma mat som vi äter, gärna kryddat med örter men mindre salt. Det är väldigt smidigt, man slipper kladda med mixer och dessutom äter bebisen själv. Den får sin mat på en bricka eller plasttallrik framför sig och sitter och plockar i godan ro.

 Det är mysigt när hela familjen kan äta tillsammans och ingen behöver sitta och mata den lilla. Bebisen kan själv plocka upp småbitar  med handen . Vi har börjat små prova detta då M visar så stort intresse för vår mat och så gärna sitter med när vi äter. Det mesta av maten skyfflas ännu bara omkring på tallriken eller kläms sönder med handen. Men han sitter nöjt och pillar med sitt istället för att vara upprörd och sträcka sig efter vår mat. Och vi kan äta i lite mer lugn och ro. 

Eftersom han fortfarande ammar så är det ingen stress att komma upp i någon stor mängd mat fort utan han kan smaka och leka med maten i sin egen takt. Jag ser till att amma honom innan våra måltider och efter om han vill ha. 

Rent praktiskt så anpassar vi maten så att vi till exempel tar undan bitar till honom innan vi lagar färdigt, gör greppvänliga bitar av lätt kokta grönsaker som mosar sig eller blir mjuka i munnen. Det behövs inga tänder för att tugga, gommen fungerar bra, men hård mat får gärna vara lite mjukkokt, det blir lättare då.

Vi testar ju bara lite i mindre skala än så länge så har hållt oss till avokado, rostat bröd, lättkokt morot, selleri och blomkål. 

Brödet klämmer han mest sönder, men sellerin och avokadon har han nog fått i sig lite av. 

Så här säger de olika texter jag hittat. 

 Mat i fingerstora bitar som man kan hålla i och komma åt att äta från båda ändar är bra i början. Kokt broccoli med stjälk kvar att hålla i som ett handtag. Kokta morotsstavar, ris, potatisklyftor, bönor, banan, avokado och så vidare är lättätet.

Det är viktigt att barnet inte är vrålhungrigt när det är är sagt att äta.Det är nyfikenhet och lust som ska styra, hur mycket de får i sig spelar mindre roll, mat är ännu ingenting som motverkar hunger utan något som är gott och spännande. Fyll på med amning efteråt om bebisen vill det. När man erbjuder lite mat att utforska vid varje tillfälle som vi andra äter så blir det många tillfällen till övning. Och när man lägger ihop vad bebisen  plockat i sig på en dag så blir det ändå litegrann tillslut.

Varför?

Vi gillar idén med att han först lär sig att tugga och hantera maten och sedan lär  sig att svälja. Han lär sig i rätt ordning och det minskar risken för att han ska sätta i halsen. Barnet som först får purémat, sedan mat med bitar, lär sig först att svälja och sedan att tugga och hantera mat i munnen.

Han övar finmotoriken, hand-öga-koordinationen och han tränar tuggmusklerna -samma muskler som används vid talet.

När han ammar väljer han själv hur mycket och hur länge han vill äta, det kan han  göra även med den fasta maten. Man kan lätt ge för mycket mat och för fort åt ett barn ifall man skedmatar. När han äter själv kan han också själv avgöra hur mycket, hur fort och vad av det som serveras han vill äta.

Och vi tror att matglädjen främjas av att all mat inte blir blandad i en enda röra. M lär sig hur de olika matbitarna ser ut och hur de smakar. Morot smakar och ser ut på ett sätt, avokado på ett annat. Det blir inte så att han bara gapar och först när purén hamnar i munnen kan avgöra vad han äter. 

Men barnmatsföretagen sprider ju sina fakta som motsäger den här metoden man får komma ihåg att de lobbyar för  att sälja puread burkmat, här finns nämligen en stor marknad och mycket pengar att tjäna. Riktad och lockande reklam gör att folk köper det som finns i butiken, så blev puread mat norm en gång. 

Självklart gör alla precis som de vill, tycker man att pureér fungerar bra så är det upp till var och en att mixa och mosa. Men utifrån barnets perspektiv finns det egentligen ingen anledning att purea om man väntar med matintroduktion till dess att barnet är fysiskt mogen att hantera mat. Vi är medvetna om att det är lite tidigt att köra BLW med M men litar på att han faktiskt inte får i sig några större mängder. Och att mängderna motsvarar de smaksensationer BVC tycker att vi kan börja ge honom. 

Risken att sätta i halsen är inte så stor som man kan tro vid första anblicken. Gill Rapley har skrivit en bok om att låta barnet äta plockbitar, detta kallas på engelska Baby Led Weaning (BLW), här tar hon upp bland annat kväljreflexen. Denna reflex, som förhindrar att saker kommer för långt bak i svaljet, sitter långt fram på små barn och flyttas längre bak i svaljet med tiden. Barnet för runt maten i munnen med tungan och känner efter och tränar. Ibland kommer maten nära reflexen och barnet kväljs men fortsätter sedan obekymrat att äta. Barnet sätter alltså inte i halsen, och blir inte påverkat som vi vuxna blir av att kväljas, men det kan låta lite läskigt om man är oförberedd. Minea gulpade då och då i början, men efter bara någon vecka hade hon lärt sig hur mycket mat hon kunde hantera samtidigt och hon lägger skickligt bitarna på plats i munnen med tungan. Självklart ger vi henne inte någonting som lätt slinker ner i halsen, som nötter eller hela vindruvor och vi lämnar henne aldrig ensam vid bordet.

Gill Rapley skriver att man aldrig ska truga eller tvinga barnet äta upp, om barnet har frihet att själv avgöra vad och hur mycket hen vill äta så ökar chanserna att hen är sugen på att prova igen nästa gång. Och man ska inte oroa sig för att barnet får i sig tillräckligt, så länge hen har fri tillgång till bröstmjölk/ersättning så är allt okej. Däremot skriver hon att om barnet äter ersättning så ska man även ge lite vatten att dricka till den fasta födan eftersom ersättning inte är törstsläckande på samma vis som bröstmjölk är. Bröstmjölken är ju tunn i början och blir tjockare efter en stund, ersättning har samma konsistens hela tiden.

Än så länge kan jag bara se fördelar med detta sättet att äta. Det verkar väldigt smidigt och jag tror att det passar oss bra. 

http://www.blw.nu/  

Våtservetter en önskan eller hyllning.

Kanske är det här inlägget en hyllning till våtservetterna. 

Eller kanske är det ett kort inlägg i min önskelista inför kommande födelsedag. 

Vi använder våtservetter till allt och det betyder att vi har förpackningar med våtservetter överallt. Vid matbordet, vid soffan, vid lekfilten, vid skötbordet, i bilen och i skötväskorna. 

Förpackningarna är superfula och gör lätt att det ser stökigt ut. Jag gillar ju när saker verkar uttänkta och när saker har sin bestämda plats. Så jag önskar mig nu funky boxar. Eller liknande. Helt enkelt hårdplastaskar som hår att öppna med en hand och där du förvarar våtservetter. 

De finns stora som den på bilden eller platta till skötväskan. Är inte det här en superbra grej? 

Kanske finns det andra märken också, märket känns inte så viktigt. Men grejen... Snygg och smart/lättåtkomlig förvaring av våtservetter. :)

Me likes. 

Blått och rosa

 Den som i dag klär sin lilla bebis i rosa kan räkna med att folk kommer att tro att det är en flicka. Men så har det faktiskt inte alltid varit. Att klä barn i färgerna rosa och blått för att signalera könstillhörighet blev vanligt först kring sekelskiftet 1900. I många länder var det dock unga pojkar som vanligen kläddes i rosa, medan flickor förknippades med blått. Orsaken var att rosa låg nära rött, som betraktades som en maskulin färg. Blått förknippades med jungfru Maria och sågs som mer känsligt och stillsamt.

Tänk att två färger kan vara så starkt kodade, inte klokt egentligen. Att det, enligt många, helst ska vara tvärtom (!) för att vara jämställt. Pojkar i rosa, flickor i blått och grönt. Mitt problem här är att jag vill klä min son i färger jag gillar tills han är stor nog att välja själv. Och jag gillar inte rosa. Vill kunna klä honom i svart och grönt utan att behöva tänka att jag borde klä honom i rosa eller att liksom ursäkta mig lite grand. Är ärligt rädd för kommentarer om att man inte tänker. Att man inte är medveten. Men jag klär inte mig själv i rosa heller, det är en färg som enligt mig inte är smickrande till någon med min ljusa hy.                    

  När min son själv väljer färg på kläderna så får han precis det han vill tills dess klär vi honom i de färger vi gillar och tycker är snygga. Vi klär honom inte efter vilket kön han har, det döljer sig i blöjan och mig verkligen så är blöjorna unisex. 

Jag är genusmedveten, försöker tänka på könsrollerna men pratar vi babykläder så finns det en annan fråga som jag tycker är viktigare. 

Men att genusmedveten uppfostran till 100% måste avspeglas i kläderna? Nej, då tycker jag det är viktigare till exempel, att man som pojke tillåts vara känslig, försiktig och mjuk och att flickor får röja, ta plats, bygga höga torn och annat som sorgligt nog, mycket tidigt, reserveras för pojkarna. Och framför allt, att vi ser barn som individer, personer och ja… Barn helt enkelt. Tänk att det ska vara så svårt. En läsvärd bok i ämnet är ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två.

Det här är två par byxor. 

De längre rosa byxorna är i storlek 68. Och som du ser är de mycket 

smalare än de blå byxorna som ändå är en hel storlek mindre. ( storlek 62) 

Pinsamt! 

Det här gör mig riktigt upprörd. Att kläder till små flickor är mindre (!) i storlekarna, figursydda och designade på ett mindre lekvänligt sätt. Att små flickor så tidigt ska ha ”vuxenkläder”. Jeans med lägre midja än pojkarnas, dekorationer man ska vara rädd om, obekväma detaljer och andra dumheter. Det gör mig arg. Att någon väljer att ha rosa på en flicka och blått på en pojke, det kan jag däremot inte bli speciellt upprörd över… Och tids nog väljer de ju själva ändå

GP har också noterat skillnader på kill och flickkläder: http://m.gp.se/nyheter/sverige/1.536957-pojk-och-flickklader-olika-stora?utm_source=google.se&utm_medium=organic&utm_campaign=redirect

Sydsvenskan om att definiera kön med färg: 

http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/manlig-nyans-blev-kvinnlig/

Nya människor väntas i Mars.

Har en god vän och en systerdotter som båda väntar smått i slutet av mars. 

Vi ligger ju några månader före och har ju hunnit fundera lite på vad som är bra och inte. Tex att alla filtar vi fick och köpte var för stora. Eller att bebisens mage kan variera mycket i storlek från hungrig till full och att byxor då kan sitta åt onödigt hårt när bebisen är mätt. Vi älskar sparkdräkter där det problemet inte finns. 

Har därför sytt bebis sett. Till båda paren i väntans tider. Som innehåller det ni ser nedan. 

En sparkdräkt i storlek 50/56, en liten mössa och en liten dregglis. (Man använder ju inte dregglisar från början men de är så söta. )

En snuttefilt med Bitring, bjällerhörn och pillband, en bitch greppring i trä, och en filt i modell mindre ca 80x 65. Det ens paret som jag vet kommer använda napp fick en napphållare också. 

Det här är ju grejer min man och jag fixat för att vi är glada att det kommer fler bebisar i umgängeskretsen. Det har tagit sin lilla tid. Då det tar mycket längre tid att sy när man måste anpassa sy tiderna efter lille M,s sovtider. 

Jag är lite nyfiken på vad ett set som det här skulle kunna vara värt. Men vet inget sätt att kolla upp det ordentligt. Sedan är det ju det där med att värdera sitt arbete också. Svårt. 

Har precis fått veta att umgängeskretsen får en bebis till i Augusti. Superkul, undrar om jag får sy ett litet set till. :)

Grattis alla blivande föräldrar jag är så glad för er skull och lite egoistiskt glad över att det kommer finnas barn som lille M kan leka med när de och han blir lite större. :) 

Ps hittade den här sidan med två bebisgrejer i samma tyg som sparkdräkten. Intressant prissättning. Och kanske borde nästa set innehålla ett par bebisvantar. 

Fler bilder på babyset sydda av mig:

Metod eller relation.

Ibland funderar jag och jag hittade någon annan som funderat på precis samma saker som mig. Idag gör jag det enkelt då jag inte hade kunnat formulera det bättre än Tina. 

Tina W: Metod eller relation?

Följande inlägg är tidigare publicerad på Tinas blogg; M som i underbar, som finns på denna adress:http://munderbar.wordpress.com

”Tänk dig att du har en vän, en god vän. Du och din vän pratar i telefonen ofta. Kanske till och med varje dag. Vi säger att det är en kvinna. Ibland ringer hon, ibland ringer du.

Men så plötsligt händer något märkligt. Vissa gånger när du ringer svarar din vän i telefonen, men när hon hör din röst lägger hon på. Andra gånger svarar hon och pratar precis som vanligt. När du försöker fråga vad som är fel viftar hon bara bort det hela. Du får ingen förklaring, och kan inte förutse något mönster i hennes reaktion.

Det börjar bli ganska ofta som din vän inte vill prata med dig, utan lägger på direkt. Vad gör du? Jo, du försöker säkert prata med vännen om fenomenet. Men tyvärr fungerar det inte, det är som att ni talar olika språk. Du når inte fram till henne. Hon tycks inte alls förstå dig.

Så du fortsätter att ringa och hoppas att hon ska vara på humör att svara idag? Ett tag. Men sen börjar det, handen på hjärtat, ta emot lite. Ingen tycker om att få en lur i örat, du är inget undantag. Att få det av en vän, utan förklaring, det gör ont, inte sant? Så du slutar ringa.

Vad du inte vet är att din vän tycker att du ringer lite för ofta. För att lära dig att ringa lite mer sällan har hon börjat lägga på luren enligt ett särskilt system: hon pratar inte med dig alls på jämna dagar, bara på udda. Dessutom lägger hon på om dagens namnsdagsbarn är en kvinna, oavsett dagens nummer.

Det här kallas för metod. En metod är ett systematiskt sätt att handla, en serie handlingar som följer ett på förhand bestämt mönster. Din kvinnliga väns metod är inte särskilt förfinad, och den har inte så mycket med själva problemet att göra. Men eftersom hon följer sin metod känner hon sig ändå säker på sig själv och hur hon ska reagera. Hon märker också att du ringer mer sällan, och gläds åt sin framgång.

Metoder kan vara mycket mer situationsanpassade än så här, men grunden i alla metoder är att varje handling får en viss, förutbestämd svarsreaktion. Och ärligt talat känns svarsreaktionerna ibland ganska lösryckta ur sammanhanget. Men när man vet hur reglerna fungerar är metoden fullständigt logisk och förutsägbar.

Du har en annan vän. Vi säger att det är en man. Du och din vän pratar inte lika ofta i telefonen som du och din andra vän brukade göra. Men den här vännen lägger aldrig på luren när du ringer upp utan förklaring. Ibland svarar din vän i telefonen, men talar om att han inte kan prata just nu. När detta händer ringer han kanske upp dig lite senare, eller svarar glatt nästa gång du ringer och har tid att prata då.

Ibland blir du och din vän osams. Riktigt tjurigt, barnsligt osams. Då pratar ni inte på ett tag. Men sen lägger ni gammalt groll åt sidan och tar upp vänskapen igen, antingen på ditt initiativ eller på hans. Vissa perioder pratar ni ofta. Andra perioder mer sällan. Det gör inte så mycket, ni vet var den andra finns när ni vill höras igen.

Det här kallas för relation. Relationer följer inte regelsystem på samma sätt som metoder. Relationer följer en situationsanpassad logik. För att relationen ska fortsätta krävs ett givande och tagande, men exakt hur det ska se ut i varje situation finns inte bestämda regler för. Det är inte regler som styr handlandet utan övergripande principer.

Sådana principer kan till exempal vara ”Min vän och jag pratar när båda har tid” eller ”Jag vill att min vän ska känna sig väl till mods i mitt sällskap”. Med en metod skulle liknande påståenden kunna bli ”Min vän och jag pratar på torsdagar och söndagar” eller ”Min vän och jag diskuterar aldrig religion eller politik”.

Relationer är inte alltid smärtfria. Den andra personens handlingar går inte alltid att förutse. Men relationens logik behöver inte genomskådas för att förstås, den är begriplig direkt i varje situation.

Handen på hjärtat. Möter du dina barn med metoder eller med relationer?”

Det är lärarnas fel.

Allt är skolans fel, var är lärarna, varför gör skolan inget, lärarna kan inte…. Rubrikerna och åsikterna om skolans och lärarnas så kallade tillkortakommande möter mig så fort jag öppnar en dagstidning eller lyssnar på ett debattprogram och då och då dyker det upp länkar till insändare i min Facebook feed. . Eftersom alla har gått i skolan så har alla rätt till sin åsikt och givetvis vet man precis hurdet ska vara, vad läraren borde göra! Att det var minst 40 år sedan man gick i skolan och att man inte har den minsta aning om hur dagens läroplan är utformad hör inte hit – det är säkert lärarnas fel som inte orkar skriva och upplysa allmänheten om hur det är!

http://youtu.be/C28hdsSTlRo

Naturligtvis så finns det mer ordinära ordningsproblemen. Stöket, bullret och respektlösheten.

En person som gör en viktig insats för att kasta ljus på skolans utmaningar är Lärarnas Riksförbund Studenters ordförande Isak Skogstad. I ett blogginlägg  beskriver Skogstad ordningsproblemens omfång och allvar genom att presentera undersökningar och internationella jämförelser.

Helhetsbilden vittnar tydligt om att det inte räcker att fråga sig vad politikerna eller lärarna kan göra. Det är minst lika befogat att fråga varför inte föräldrarna gör mer.

När Lärarnas Riksförbund frågade 1250 lärare om deras uppfattningar om studiero, ansåg en majoritet att stödet från föräldrarna var svagt. Hela 29 procent av gymnasielärarna upplevde att föräldrarna inte alls utgör något gott stöd i arbetet för att upprätthålla regler och studiero. 

Sådana siffror är givetvis helt oacceptabla, och det duger inte att som förälder klaga på läraren om det är på hemmaplan som vuxenansvaret brister. Det är jobbigt att sätta gränser, men det är faktiskt nödvändigt.

Om du inte är beredd att uppfostra dina barn kan du vara ganska säker på att lärarna kommer att få problem att skapa ordning i klassrummet. 

 Och om det inte ställs krav på att läxorna ska göras blir läxorna kanske aldrig gjorda.

Allt kan inte skyllas på skolan eller ens på politikerna. Individen har alltid ett personligt ansvar. 

Om du dessutom pratar illa om pedagogerna, rektorn eller skolan hemma då kan du vara säker på att du undergrävt skolans auktoritet helt och gjort det riktigt svårt för ditt barn att få en bra tid i skolan och att lära sig det barnet behöver kunna. 

Ditt ansvar som förälder! 

Inte skolans, bara. 

Inte barnets. 

Ditt ansvar! 

Julångest

I lördags var det två månader till julafton.
I söndags fick familj och några nära vänner komma och träffa M för första gången.

Efter den träffen väcktes årets julångest. Missförstå mig inte nu, för jag älskar jul. Jag älskar pyntet, dofterna maten, och pysslet och familjesamhörigheten, som jag tycker är en stor grej med jul. 

Men när man är ett par dyker ju frågan upp. Vart är vi på jul. Hur lägger vi upp det? Hur vill vi ha det och varför?

För mig är julen en högtid för barn. Julen handlar mycket om stämning och magi och jag tycker att det är våran uppgift som vuxna att bygga upp den stämningen och känslan av magi. Mina föräldrar bor på en gård några mil utanför Göteborg i ett hus från 1830-talet och de tokpyntar hela gården med girlanger, granris och ljusslingor. De gör det för sina barnbarn ( De har 12 barnbarn nu med M.). Där firar alla mina syskon med sina repektiva och barn jul. Vi är många och det kan lätt bli lite rörigt och framförallt blir det mycket paket.
För mycket paket om du frågar mig. Jag har i flera år förespråkat att man skall dra namn ur en hatt eller dylikt till den man skall köpa något till. Tänker mig att det skulle bli mindre julklappshysteri om alla vuxna drog en vuxen att köpa till och tre barn. Så att alla vuxna fick varsin present och alla barn fick tre. Då skulle man bara behöva skaffa 4 presenter och de presenterna skulle kunna vara lite mer genomtänkta. Nu har vi sagt att man inte skall köpa / ordna något till de vuxna men de flesta av oss gör det ändå. Eftersom det är våra syskon och älskade föräldrar och man vill glädja dem.

Så här är traditionen hos min familj.
Traditionen säger att är det snö så skall barnen och några vuxna med dem vara ute fram till Kalle Ankas jul på tv. Då åker man pulka i backen bakom huset. Är det inte snö så varierar det lite vad man gör. ibland ute och ibland inne. Vid 15.00 bänkar sig barnen och några vuxna vid tv´n. Mamma och några av oss systrar röjer om i köket och ser till att få ordning på julmaten. Oftast har mamma förberett allting men vi försöker få henne att släppa lite av matlagningen till oss syskon varje år. När Tjuren Ferdinand visas på tv så ropar de i tv soffan på min mamma för den brukar hon vilja se, när Kalle Ankas jul på tv är slut skall maten vara framdukad och borden dukade. Då stängs tv´n av och alla samlas i köket och börjar ta för sig av maten. Vi dricker ingen alkohol på jul hos oss.
Efter maten går kvinnorna och barnen in i vardagsrummet och sätter sig och pratar en stund. Männen dukar av och plockar undan maten. Historien säger att den här traditionen kom till när mina föräldrars diskmaskin gått sönder och min far lite oförsiktigt sagt att han ville vänta med att köpa en ny till efter jul. Jag vet inte hur det är med den saken men tycker att det är en kul tradition. Jämställdehets aspekten i den kan vi ju fundera över en annan gång.
När maten är bortplockad och disken står i maskinen kommer männen in i vardagsrummet med kaffe och lagom här någonstans brukar tomten komma. Det är magiskt vilken timing han har. Tomten har aldrig tid att dela ut alla paketen så något av barnen i tidiga skolålderna får läsa på paketen och dela ut dem. Efter paketutdelningen så skrapas det trisslotter och äts ris a la malta. Julgodiset kommer fram och barnen är överallt och testar sina nya saker och varandras.

Så här är det hos F´s familj:
F´s föräldrar skiljde sig för några år sedan och det innebär att de inte riktigt har någon tradition i nuläget. Sedan skiljsmässan har F´s tvillingbror firat julafton med sin frus familj och F med min familj. Vi har ätit julmiddag någon dag innan julafton med deras mamma och någon dag efter julafton med deras pappa och vi tyckte att vi skött det hela så snyggt vi kunde. F's säger att hans familj heller aldrig riktigt haft några fasta jultraditioner, så julafton har mest varit en middag med klappar till.
Nu har det kommit åsikter från Pappan om att han lämnas ensam på jul och att någon av hans söner borde vilja vara med honom då.
Saken är den att vi har inte velat förfördela någon av F´s föräldrar just eftersom de så nyss skiljt sig och eftersom de inte pratat med varann sedan skiljsmässan. Vi har undvikit att sätta oss i en situation där den ena föräldern skulle kunna tycka att vi valt den andre. Uppenbarligen har vi gjort fel ändå och nu måste vi fundera över ordentligt hur vi vill göra på jul.

Funderingar:
 Jag funderar på hur jag vill att jultraditionen skall se ut för M när han växer upp. Ser det som att det är nu vi måste fundera över dessa saker och göra det noga så att det inte blir så att han växer upp och upplever att han inte har någon ordentlig tradition eller att han upplever att julen bara är en stressig tid.
I den bästa av världar skulle jag vilja ha en lugn hemmakväll kvällen före jul. En kväll då man slår in de sista paketen, kanske bakar någon form av julgodis tillsammans och dricker äggtoddy. Jag tänker mig att det kan vara en kväll när man som barn kan få vara uppe ganska länge så kanske man sover längre dagen efter. Att julafton börjar med att alla sover lite längre sedan äter en frukost tillsammans. Att M får öppna sitt paket från sina föräldrar på morgonen. Alla badar och fixar sig innan man ger sig iväg för att fira julafton på gården.
I min önskan för vår lilla familjs jultradition så levde jag ju fortfarande i tanken att vi ordnat det bra med F´s föräldrar. Jag inser nu att jag behöver tänka om helt. Vet bara inte hur. Vill absolut inte ha en jul upphackad i tre. Att julafton skall tillbringas i bilen mellan min familj, F´s pappa och F´s mamma. Har också väldigt svårt att se någon form av varannan jul variant, som ju dessutom skulle bli en var tredje jul variant istället. Det blir ju inte en tradition då som jag ser det.
Det här är klurigt, F och jag ser just nu ingen lösning. Jag undrar hur F´s föräldrar själva ser på saken och tänker att jag och F nog behöver ha en vidare diskussion med F´s bror och fru för att höra hur de funderar kring det hela.



Hittade en artikel om just detta med tips.
Julen, släkten osv- psykologiguiden

Önskelista till Kotten

Frågade för ett tag sedan om folk tyckte att vi skulle skriva en önskelista på saker vi vill ha till kotten. Fick några öga mot öga kommentarer, dels att det tydligen upplevs som krångligt att kommentera här på bloggen och dels att det tycker folk att vi skall göra.

Jag skall kika på det där med kommentarerna. Och här kommer en önskelista:

Önskelista:

Fårskinn- har Kicki skrivit upp sig på att ordna. 

Skötväska eller liknande att ha med när vi är ute och svirar.

Skötunderlägg att ha i skötväskan. 

Bra saker att fylla en skötväskan med. ( vi vet inte riktigt vad det kan vara, men typ våtservetter och sånt) 

En mobil att ha över spjälsängen. ( gärna med nördigt tema) 

Nappflaskor ( vi har hört att man behöver flera) 

Flaskborste till nappflaskorna.
Det vi allra helst önskar oss är att våra vänner orkar ta sig hit och träffa oss och kanske till och med bjuda på middag här hemma med start någon vecka efter att vi kommit hem. Vi vill att vår Kotte skall höra rösterna av våra vänner och känna dofterna av dem ofta och tidigt så att Kotten knyter an till dem. Och naturligtvis så är vi övertygade om att vi kommer att vara trötta och behöva hjälpen. 

BB väskan, den omtalade.

Den omtalade, ständigt föränderliga... personliga...
På många bloggar, poddar, föräldraböcker mm så talas det om den där väskan man skall ha med sig när man väl åker in till bb för att föda. Det finns massor med olika tips på vad du bör och inte behöver packa ner i den.
Klart är i alla fall att den är en stor sak. Tipset är att om man känner sig orolig eller stressad inför födseln så skall man tänka igenom och packa sin bb väska.
Så nu har även vi börjat så smått fundera. Vilken väska skall vi packa i? Vilka råd skall vi lyssna på?
Vilka storlekar behöver man ha med till kotten? Hur många ombyten behöver mamman ha? Behöver man verkligen ha med en patientjournal? ( Det borde väl skötas digitalt nu för tiden.)
Samtidigt som man läser och lyssnar på så många råd så skall man tydligen göra den här omtalade väskan personlig också. "Packa det som ni känner kommer göra att ni känner er förberedda och trygga under er vistelse på bb" . Vi har aldrig varit med om det här förut så hur tusan skall vi veta vad som kommer göra att vi känner oss trygga och lugna?  En liten bit av mig vill bara säga att: Snälla sluta ge oss så många val. berätta för oss hur vi skall göra och vad som skall göras. Det är ni som är experterna inte vi. " En annan del av mig tänker att självklart måste vi få saker och ting så mycket som möjligt enligt våra önskemål. Det är ju ändå vi som skapat ett barn och jag som skall trycka ut det till världen.
Förvirringen är stor. Men vi har börjat så här.

 

Vi har sammanställt en egen lista genom att gå igenom kanske tio stycken som vi hittat på nätet, i föräldraböcker och i poddar. Vi har tittat på de babykläder vi har färdiga och valt ut dem vi gillar bäst i storlek 50 och 56. Vi har packat bebins kläder i zip lock påsar då vi tänker att det gör det lättare att hitta det man vill ha när man väl står där.
Det här kommer bli något som återkommer. Då vi är långt ifrån färdiga.

Kön myt, legend eller sanning.

”Din mage är spetsig och då blir det en pojke."  "När jag tänker på dig med barn ser jag alltid barnet som en flicka och jag brukar ha rätt."

När man är gravid stöter man på massor med åsikter och människor som minsann vet, både det ena och det andra. Det finns många myter och ideer om hur man skall se vilket kön det är på det kommande barnet. Vissa är helt urflippade och andra säger sig luta sig på olika typer av tradition och forskning. Jag har med stort intresse lyssnat på olika åsikter och tankar och jag har dessutom läst på diverse olika hemsidor och böcker och försökt samla de olika "knepen" här. Lägger till egna kommentarer så kanske ni kan bilda er en egen uppfattning om vilket kön vår kotte har. 

Morgonillamående = pojke

Tydligen ligger det viss sanning i motsatsen. Gravida kvinnor som lider av allvarligt illamående väntar oftare flickor. Det fann man 1999 vid en svensk studie som publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet. Bland över 8 000 gravida kvinnor som vänt sig till vården på grund av illamående födde bara 44,3 procent pojkar. Detta kan jämföras med att 51,4 procent av de födda barnen är pojkar.

Enligt forskarna kan en förklaring vara ett hormon, human chorionic gonadotropin, som finns i högre halter hos den som väntar en flicka.
Jag mådde illa och kräktes flera gånger dagligen från v. 9- 19 ungefär och kan fortfarande känna av illamående när jag inte ätit på en stund. När blodsockret blir lågt mår jag illa helt enkelt. 

Fet och finnig hy= flicka
Får du tillbaka din värsta tonårshy under graviditeten med finnar och fet hud? Då ruvar du på en flicka. Enligt myten så stjäl bebisflickan sin mammas skönhet.
Har aldrig haft så dålig och känslig hy som jag har nu. Får en ny finne innan den förra försvunnit. 

Växer brösten mycket = flicka 
Växer brösten lite = pojke
Har gått upp från 70 C till 85 D och de är redan för små, behöver köpa nya bhar igen. suck.

Godissugen. 

Surt och salt= pojke 

Sötsaker eller glass= flicka

Har du fått ett omättligt sug efter surt och salt? Då väntar du en pojke. Om du istället bara måste ha glass eller frukt var och varannan dag så blir det en flicka.
Har inte känt av några speciella sug eller cravings. Är faktiskt inte säker på att jag tror att det där med cravings är på riktigt. Tror det mest är gravida som utnyttjar situationen och ber om lite extra lyx. Det enda sug jag kännt var i början när jag var sugen på stekt lever. Men det tror jag mest handlar om att min kropp tidigare lärt sig att när den behöver järn så är det lever som gäller. Livsmedelsverket rekomenderar att man inte äter lever eftersom det innehåller för mycket A vitamin.

Konstiga matnojor = pojke

Om du vill äta salt och proteinrik mat, som ost och kött, är det en pojke. Men också om du får underliga cravings eller blir sugen på saker du aldrig smakat. Det finns enligt New Scientist inget som stöder eller motsäger den här myten.

Däremot fann man på sjukhuset i Boston, USA, att kvinnor som väntade pojkar verkar ha större aptit. Dock var inte bevisen så överväldigande att det kan sägas förutsäga barnets kön.
Se den blå texten på punkten ovan.

Magens form avslöjar könet

Basket- eller fotbollsmagen brukar påstås dölja en pojke, medan magen som brer ut sig och syns bakifrån är tecken på att barnet är en flicka.

Men även detta är tydligen en skröna. Åtminstone enligt amerikanske forskare som undersökt bland annat basketbollfenomenet och kommit fram till att det är nonsens. Gravidmagens form skiftar – men hänger i alla fall inte ihop med fostrets kön.
Jag har fått förklarat för mig att min mage inte syns bakifrån. Jag skall se om jag kan få F att ta ett kort på mig bakifrån så att ni kan bilda er en egen uppfattning. 

Gammalt talesätt versus intuition

Samma forskare som studerade vad gravidmagens form kunde berätta om kön, konstaterade också att kvinnor i allmänhet är dåliga på att förutsäga könet på det väntade barnet.

Högutbildade kvinnor gissade av någon anledning oftare rätt än lågutbildade.

Och kvinnor som gick på känsla och intuition gissade oftare rätt än dem som drog slutsatser av magformer, matnojor och och andra husmorsknep.
Den här punkten är spännande. får se om jag får några fler gissningar efter det här inlägget så kan vi kolla vad kvinnorna gissar på då. 

The baking soda test. 

Har hört talas om något som kallas "The Baking Soda-test." Det är inte det fräschaste testet du kan göra men det kan ju vara lite roligt att testa ändå. Till testet behövs bikarbonat, plastmuggar och urin. Här tar man 1-2 teskedar bikarbonat i en plastmugg. Kissa i en ny plastmugg så att det blir lite mer än bikarbonat. Häll sedan över urinen i plastmuggen med bikarbonat och rör om. Om det inte är någon reaktion alls så är det en flicka och om det reagerar genom att exempelvis pysa eller bubbla som med kolsyrad dryck så är det troligast en pojk! 

 ”Säkrast”resultat får man om man gör testet efter v. 11 och bästa är att ta morgonurin då det är mest koncentrerat. 

 Vill ni se hur man gör kan ni också söka på The baking soda-test på youtube så ser ni hur testet kan reagera… Observera att man inte kan ta bakpulver utan det skall vara bikarbonat!
Åh, det här har jag inte kommit mig för att testa ännu. När jag gör det så lovar jag att skriva ett inlägg om det.

 Indiansk visdom
Enligt en legend om Maya-indianerna kunde de förutsäga könet på barnet genom moderns ålder. Jämför din ålder det år du blev gravid med årtalet då du blev gravid. Är båda jämna eller udda blir det en flicka, är en jämn och en udda blir det en pojke
Jag är född 1982 och blev gravid i januari 2015, alltså en udda och en jämn, det skulle innebära att det bor en pojke i magen på mig.

Den kinesiska kalendern

http://www.blimamma.se/forutsag-din-bebis-kon-med-kinesisk-legend.html

Olika stora bröst?

Du bär en pojke om det vänstra bröstet är större än det högra eller en flicka om det högra bröstet är större.

Pappan också gravid.

Om pappan går upp i vikt under graviditeten bär mamman en flicka.
F tycker att han gått upp i vikt vilket skulle innebära att det är en flicka som bor i magen.

Mycket hicka i magen = flicka

Om babyn hickar mycket är det en flicka, annars är det en pojke.
Om man skall tro det här och den relativt nya aktiviteten som kotten börjat med de senaste två veckorna, nämligen att hicka minst tre gånger om dagen. De första gångerna kändes det som att jag svalt en bomb. det liksom tickar i magen. Då är kotten en flicka.

Ringtestet.

Gör en pendel av en guldring, helst din vigselring, och en bit tråd eller ännu hellre ett långt hårstrå. Häng den över magen. Om den svänger i cirklar är det en flicka. Om den svänger från sida till sida när du håller den över magen är det en pojke.
Svårt att inte påverka ringen själv. Provade flera gånger, fick olika resultat flera gånger. flest gånger snurrade det dock runt i en cirkel. Det skulle betyda att kotten är en flicka. 

 Kalla fötter = pojke

Om mammans fötter lättare blir kalla är det en pojke, likaså om håret på benen växer snabbare.
Kan inte påstå att mina fötter känns kallare. snarare känns hela jag så mycket varmare. Upplever dock att håret växer snabbare överallt på benen, under armarna, skrevet och tro det eller ej men fjunet på magen syns mycket mer än förut.

Visa upp dina händer.

Om någon ber dig att hålla fram händerna och du spontant visar upp dem med handflatorna nedåt är det en pojke. Visar du dem med handflatorna uppåt är det en flicka.
Visade handflatorna först så enligt det borde kotten vara en flicka.

Mycket halsbränna= pojke

 lite eller ingen halsbränna= flicka.
Lite eller mycket är ju helt subjektivt. Ja, jag har halsbränna, varje kväll och när jag lägger mig ner för att vila. För mig är ju det mycket så klart men har ju inget sätt att jämföra med andras graviditeter. Äter Graviscon, tycker inte det hjälper så mycket.Den här punkten känns som att man kan vinkla för att peka på det man undermedvetet helst vill. 

Slår hjärtat snabbt?

Om hjärtljuden håller sig över 140 hjärtslag per minut är det en flicka och om det är under 140 hjärtslag per minut är det en pojke.
Senaste gången hos barnmorskan mätte hon hjärtslagen till 139 slag i minuten. Det är ju marginellt men skulle då peka på att kotten är en pojke. Jag tycker dock att hjärtslagen verkar gå upp lite under tiden hon bökar omkring med magen och rimligtvis borde de vara olika beroende på om kotten vilar eller gymnastiserar där inne. Eller?

Mycket sparkar= pojke

Flickor påstås sparka mindre än vad pojkar gör.
Återigen, det här är ju helt subjektivt. Hur skall jag veta om det kan anses som att kotten sparkar mycket eller ej? För mig som aldrig varit med om det här förut så är det klart att jag upplever det som att det är mycket rörelser och sparkar i magen. Men vad har jag att jämföra med ?

Så vad tror ni? Är kotten en flicka eller en pojke?

 

v.31 , kanske bara gnäll.

Det här kan riskera att bli ett gnälligt inlägg. 
Jag har aldrig känt mig så tung! Känner mig enorm och enda gången jag känner mig riktigt bekväm är när jag jag ligger i vatten eller sitter ner och håller hjärnan upptagen med någonting helt annat.
Jag har 50% mer blod i kroppen än innan jag blev gravid, och det känns verkligen. Det är alltså inte bara så att bebisen och fostervattnet väger extra dessutom har man en massa extra blod. Jag förväntar mig nästan att om jag skulle göra en kraftig rörelse så skulle det skvalpa om mig.

Vi är hos barnmorskan oftare nu. var tredje vecka. Då mäter de mitt blodtryck och mäter hur stor livmodern är och så lyssnar vi på bebisens hjärtljud och så sticker de mig i fingret och kollar mitt järnvärde och blodsocker och min vikt. Hittills har det legat bra. De håller på att göra någon form av kurva på bebisens utveckling och som det ser ut nu så ligger kotten strax över snittet. Det finns alltså en risk/ chans att kotten kommer vara ganska stor när hen kommer ut. Men barnmorskan säger att det kan precis lika gärna vara så att jag har mycket fostervatten.

Min vikt påverkas ju också av att jag samlat vatten och svullnar i händer och fötter. ( saknar verkligen att kunna bära mina ringar.)  Trots att hon säger att det kan bero på vattnet så säger hon också att jag måste se över vad jag äter och inte stoppa i mig så mycket sötsaker. Tycker verkligen inte att jag stoppar i mig mycket sötsaker. Visst, det är sommar vilket betyder att det blivit lite extra vattenmelon och glass. men vattenmelon är ju en frukt och glass måste man ju få äta någon gång i veckan under sommaren ...eller?

Jag känner mig också tröttare än någonsin och det är svårt att hitta motivation att stiga upp på morgonen. både längtar tills jag börjar arbeta igen och fasar över hur svårt det kommer vara med den kropp jag har nu. Har ju tänkt att jag skall arbeta både Augusti och september. Hoppas, hoppas att jag orkar det. Det känns som att det kommer att vara mornarna som kommer vara svårast.

Men jobbet kommer åtminstone ge mig en motivation att kliva ur sängen och kanske kommer jag somna lättare när jag haft mer att sysselsätta mig med under dagen. vi får se.

Det finns ju många appar att ladda ner som går igenom graviditeten vecka för vecka. Vi har använt babyvärldens app mest men också en engelsk som heter pregnancy+ i den har de en mycket rolig jämförelse mellan babyns storlek och frukt och grönt. Varje ny vecka har vi varit inne och kollat. Naturligtvis så har appen andra bra funktioner också. 

Men storleksguiden är roligast. 

  

Hormoner och funderingar kring alkohol

Jaha, då har jag faktiskt börjat märka av det här som det pratas om så mycket. Att gravida kvinnor bär hormonerna utanpå. Idag har jag tokgråtit till Bones. Det är en intressant känsla när tårarna bara rinner och man känner sig superledsen samtidigt som man är tillräckligt rationell för att tänka att "varför gråter jag? Det finns ju ingen faktisk anledning att gråta nu" och trots de rationella tankarna så kan man inte sluta. Helt galet, är glad att gråtande kom först nu i alla fall. F menar att han har märkt av hormonerna tidigare men mest på humöret då.

Har under graviditeten gjort en reflektion kring alkoholens betydelse i sociala sammanhang runt omkring mig. Jag hoppas att du som läser, läser den här texten som det den är; en reflektion kring en självupplevd observation. Jag vill inte döma någon eller säga att någon gjort fel eller någon mer rätt. Observationen med medföljande reflektion kommer däremot antagligen ändra mitt beteende i framtiden.

När vi bjuder på middag eller blir bjudna på middag så är det väldigt lätt att erbjuda ett glas vin eller en öl till maten eller att ta med en flaska vin eller en god öl till värdparet. När jag nu är gravid har jag uppmärksammat hur värden eller gästen inte riktigt vet hur de skall bete sig. På middagar blir man istället erbjuden läsk, saft eller vatten och gästen ber tusen gånger om ursäkt över att de har med sig alkohol till F men ingenting till mig. 

Det är inget fel på läsk, saft eller vatten. Det tycker jag absolut inte, och ibland som när det är varmt ute , saften är hemmagjord eller till fikat så kan det vara att föredra. 

Men till maten säger ju ofta vuxna smaklökar att det är lite för sött med saft eller läsk och det är då jag undrar om vi inte kan fundera över alternativ. 

Jag har gjort precis så här själv, många, många gånger under mina år som vuxen. För jag har helt enkelt inte vetat om några alternativ eller egentligen funderat speciellt mycket över det alls.  

Har upptäckt att det finns några ganska enkla alternativ att ta till både som gäst, eller som värd. 

I de flesta mataffärer med lite större sortiment finns alkoholfria viner. Det är en djungel och jag har hört hur många gånger som helst att alkoholfria viner är sura och inte goda. 

Det är inte sant. Eller kanske är det inte sant längre. Eller så är det bara så att jag inte håller med. 

Jag dricker med glädje Chapel hills vita mousserande till räkor, fisk, sallad eller fest. 

Det finns också halvtorra cidersorter i matbutiken som känns mycket mer vuxna än läskcidern. 

De är naturligtvis lite dyrare än läsken och läskcidern men känns också så mycket mer vuxna i smaken och passar mycket bättre till mat. 

Vill man som jag inte dricka alkohol kan man faktiskt ta med sin egen dricka till middagen för att vara säker. Är man värd så tycker jag att man kan fundera över om man tänker vin till middagen för att det passar så bra eller för att det är enkelt.