Sista dagarna på ledigheten.
Det här är veckan då jag skall börja arbeta. Pirrigt och nervöst.
Jag har både längtat och förfasat mig över det här. Längtat eftersom jag tycker att det är lite svårt att bara vara hemma. Den här sommaren har jag om möjligt känt det ännu mer än förut då jag inte kunnat vara lika spontan och varit ute och hittat på lika mycket grejer. Jag är så tung och när alla andra är ute och promenerar och går i skogen och på Liseberg så har jag oroat mig för foglossningen och valt att stanna hemma. Kanske är det dumt resonerat av mig då jag har bra vänner som säkert skulle tagit hänsyn och promenerat långsammare eller så. men det är ju också så att jag inte vill att de skall behöva ta hänsyn. jag vill inte att någon skall tycka att det är jobbigt att det gravida kossan skall följa med.
Jag känner ändå att jag lärt mig hantera min foglossning. nu för tiden känner jag av den mycket mindre än när den först gjorde entre. Kan vara för att jag verkligen vilat och tagit det lugnt men också lite för att jag lärt mig hur jag skall gå och röra mig för att det inte skall göra ont.
Är ändå lite orolig för hur det skall gå att arbeta igen. Framförallt så är det det här med att gå upp på morgonen och komma iväg i tid. Ta på sig stödstrumporna kan ju ibland ta tio minuter och ibland hugger foglosningen till ordentligt precis när jag skall stiga ur sängen så att man bara vill sitta eller ligga still en liten stund.
Magen växer och jag är fåfäng nog att hoppas att den extra vikten mest beror på bebis och mage.
Men man vet ju aldrig.
samtidigt som jag har alla de här känslorna så längtar jag lite till jobbet. Alltså, jag gillar ju verkligen mitt jobb. Jag älskar att arbeta med barn och barns skapande. Jag gillar utmaningen i att ständigt försöka anpassa sig själv, miljön och uppgifterna till de elever och elevgrupper som jag har, att möta och försöka mitt bästa att förstå när elever gör tokiga saker och försöka förebygga eventuella dåliga situationer. Därför vill jag arbeta så länge jag kan, sedan har jag ju ingen aning om hur länge det kommer att bli över huvud taget. Tänker också att arbetet kan skingra tankarna från väntan... ( för så är det jag har drabbats av VÄNTAN.)
Vi har tvättat bebins sängkläder och bäddat spjälsängen. inte för att bebisen kommer att sova i den nästan någonting i början men för att vi, alltså både jag och F mår bra av att känna att vi är redo. att saker är redo och förberedda.
På bilderna kan ni också se den snygga lapptäckes filten som vi gjort tillsammans till vår lilla kotte. Det är lurvigt gosigt tyg på baksidan och lappar av de jerseytyger som Kottens första kläder är sydda av på framsidan. F har bestämt mönstret och vilka tyger som fick vara med. Jag har sytt och han har nålat och pressat. Runt kanterna har jag lagt en vit langettsöm. Tänkte först sy med tvillingnål men det kändes som att det var för tjockt för att maskinen skulle mata ordentligt. Det här blev supersnyggt och jag är faktiskt stolt över vårt fina samarbete.
Ni kan också se vårt färgtema in action. Vi bestämde ju oss för att vi inte ville ha babyblått eller baby rosa utan använda oss mer av färger som fungerar för båda könen och som inte är så socialt stämplade. Valet föll på Grått som är en underbar basfärg och passar till det mesta. Det är också lättare att hålla fräscht och fint än vitt. Orange eftersom både jag och F älskar orange så är det åtminstone för oss en könsneutral färg och lite fräck och oväntad på en bebis. Den sista färgen blev lila, det har jag lite svårare att förklara hur vi tänkte kring det valet, minns helt enkelt inte men det passar bra till grått och orange.
Jag har fått förklarat för mig att folk kommer att vilja ge oss baby presenter för att folk som har äldre barn eller så tycker om att få en anledning att gå och köpa de där supersmå och söta bodysarna och vad det nu kan vara. Nej det är inte så att vi kommer vara rabiata med att det i så fall måste vara i dessa färger men man får väldigt gärna undvika babyblått eller rosa.
Det finns ju också en del saker som vi faktiskt inte köpt av olika anledningar och vi funderar på om vi borde göra en önskelista. Vad tycker ni?
