Nej, nej och åter nej!
Min mage är lika mycket en del av min kropp nu som den var innan jag blev gravid. och skulle du aldrig fått för dig att klappa eller ta på min mage då så skall du inte göra det nu heller.
Min kropp!!
Jag har varit med om att känna mig kränkt och äcklad flera gånger av att människor som jag inte äns känner så väl tycker att bara för att jag är gravid så är det ok att de tar mig på magen. Blir lika ställd varje gång och lika arg efteråt.
Det finns naturligtvis personer som jag känner tillräckligt väl för att det skall vara ok att de tar mig på magen. Men kollegor, eller min systers mans mamma eller ens min mans mamma hör inte dit.
Vart kommer den här konstiga önskan om att ta folk på magen. och vart kommer inställningen att det skall vara ok?
Hur skall jag bete mig när det händer?
Min kloka fasters tips är att bara ta tag i handen och se personen i ögonen och snällt säga "den är min". eller nått liknande.
SvaraRaderaJag känner spontant att en ska (eller jag vill tro att jag skulle) säga "Nej tack, du får inte ta på mig utan att fråga först". Faster sa också att sånt inte hände på "hennes tid" det var liksom ohyfsat och ingen ville vara ohyfsad.
En enda gång av kanske 12 har jag haft sinnesnärvaron att kunna reagera och då var det en kvinna som hälsade muntligt på mig samtidigt som hon sträckte sig ( verkligen sträckte sig) mot magen och sa -Ååh är du gravid. Då tog jag ett steg bakåt och sa att det är inte ok, det är inte så man hälsar på folk.
SvaraRaderaHon blev grinig på mig och tyckte att hon hälsade ju först. Sedan surade hon under hela middagen.