söndag 29 november 2015

Pysselbebis eller krigare.

Man skall inte leka med bebisen men man kan leka lite när man försöker få bra bilder på honom. Kotten visste inte vad han skulle tro när han vaknade bland garnerna. 

Eller bredvid ett svärd och en hjälm. 

Själv älskar jag garnbilden. Den kommer nog att få bli printad på papper och dekorera någon vägg här hemma. 

söndag 15 november 2015

Det är lärarnas fel.

Allt är skolans fel, var är lärarna, varför gör skolan inget, lärarna kan inte…. Rubrikerna och åsikterna om skolans och lärarnas så kallade tillkortakommande möter mig så fort jag öppnar en dagstidning eller lyssnar på ett debattprogram och då och då dyker det upp länkar till insändare i min Facebook feed. . Eftersom alla har gått i skolan så har alla rätt till sin åsikt och givetvis vet man precis hurdet ska vara, vad läraren borde göra! Att det var minst 40 år sedan man gick i skolan och att man inte har den minsta aning om hur dagens läroplan är utformad hör inte hit – det är säkert lärarnas fel som inte orkar skriva och upplysa allmänheten om hur det är!





Naturligtvis så finns det mer ordinära ordningsproblemen. Stöket, bullret och respektlösheten.
En person som gör en viktig insats för att kasta ljus på skolans utmaningar är Lärarnas Riksförbund Studenters ordförande Isak Skogstad. I ett blogginlägg  beskriver Skogstad ordningsproblemens omfång och allvar genom att presentera undersökningar och internationella jämförelser.
Helhetsbilden vittnar tydligt om att det inte räcker att fråga sig vad politikerna eller lärarna kan göra. Det är minst lika befogat att fråga varför inte föräldrarna gör mer.
När Lärarnas Riksförbund frågade 1250 lärare om deras uppfattningar om studiero, ansåg en majoritet att stödet från föräldrarna var svagt. Hela 29 procent av gymnasielärarna upplevde att föräldrarna inte alls utgör något gott stöd i arbetet för att upprätthålla regler och studiero. 
Sådana siffror är givetvis helt oacceptabla, och det duger inte att som förälder klaga på läraren om det är på hemmaplan som vuxenansvaret brister. Det är jobbigt att sätta gränser, men det är faktiskt nödvändigt.
Om du inte är beredd att uppfostra dina barn kan du vara ganska säker på att lärarna kommer att få problem att skapa ordning i klassrummet. 
 Och om det inte ställs krav på att läxorna ska göras blir läxorna kanske aldrig gjorda.
Allt kan inte skyllas på skolan eller ens på politikerna. Individen har alltid ett personligt ansvar. 
Om du dessutom pratar illa om pedagogerna, rektorn eller skolan hemma då kan du vara säker på att du undergrävt skolans auktoritet helt och gjort det riktigt svårt för ditt barn att få en bra tid i skolan och att lära sig det barnet behöver kunna. 

Ditt ansvar som förälder! 
Inte skolans, bara. 
Inte barnets. 
Ditt ansvar!