Illamående, v9-10

Mår illa, vet inte riktigt mer vad jag skall skriva, de första två orden sammanfattar allt så bra.
Jag vaknar av att jag mår illa, ibland behöver jag gå upp och kräkas. Om jag inte mår illa redan i sängen så gör jag det så fort jag reser mig ur sängen. Har börjat använda badrummet och  har börjat låsa om mig oftare. Det spelar ingen roll om jag skall gå på toa, bada eller borsta tänderna illamåendet kan komma så plötsligt och jag gillar inte tanken på att F ser mig när jag mår som sämst eller hulkar över toan.

Det hela började faktiskt lite som på film. jag kände mig riktigt hängig en morgon och kände mig febrig och illamående. tänkte att jag nog blivit sjuk eftersom det varit mycket sjukdomar på jobbet ett tag. Gick upp med F på morgonen men konstaterade snabbt att jag nog inte skulle gå till jobbet idag. lade mig i soffan istället. Bara någon minut efter att F gått hemifrån kände jag att jag behöver nog gå och spy. Jag reste mig från soffan och då kom den... kaskadspyan. Precis som på film. Jag kräktes hela vägen till toaletten. Efteråt kände jag mig som en urvriden disktrasa som bara ville lägga mig i en hög på golvet. Det kunde jag ju naturligtvis inte göra för jag hade ju massor med kräks att torka upp och städa efter.
Var hemma från jobbet i två dagar och då hade jag insett att det inte var någon sjukdom utan min kropp som reagerade på graviditeten.
Appen som jämför bebisen med frukter berättar att nu är bebisen stor som en dadel.

Hormoner v.8

Så har de gjort sitt intåg i mitt liv, de omtalade hormonerna. Jag är supertrött, den här tröttheten liknar ingenting som jag kommer ihåg att jag någonsin känt. Jag kan inte beskriva den med någon liknelse den enda möjliga beskrivningen är tung trötthet. Jag har supersvårt att komma ur sängen på morgonen och jag längtar till rasterna på jobbet då jag får sätta mig ner en stund eller ibland till och med lägga mig i soffan ( om ingen annan när där). Tydligen är det hormoner som produceras i mängder och gör mig sömnig. Jag kan tycka att det verkar kontra produktivt. Borde inte kroppen göra hormoner som gör att en gravid kvinna orkar mer istället för mindre.
Vi har laddat ner en app som berättar för oss att nu är livmoderna stor som en apelsin. Det som känns som ständig mensvärk är faktiskt just det... eller alltså det härstammar från att livmodern växer som sjutton där inne. Alla gånger vi skämtat om att så fort jag blir gravid så slipper jag åtminstone mensvärken. Nu önskar jag att jag kunde peka och skratta på mitt eget naiva jag. Det skall tydligen kännas som mensvärk till och från i flera månader. Livmodern behöver växa massor.
Längtar efter att kunna berätta för folk. Det känns jobbigt att inte kunna förklara mitt beteende hela tiden.

Inbillning?

Jag är i v 5+6. eller jag tror det åtminstone. Det är så svårt att greppa det här med hur man skall räkna egentligen. Man räknar nämligen inte från att den faktiska befruktningen skedde utan man räknar från sista mensens första dag. Knasigt. så även om jag är i v. 5 ( om jag nu räknar rätt) så betyder det eg att bebisen bara är tre veckor. Vi har ju redan vetat ett litet tag. eftersom vi hade ganska bra koll på min ägglossning och eftersom vi testade oss tidigt.
Det är antagligen för tidigt för att kunna känna någonting men jag tycker att jag känner massor med symptom. Jag känner smaken av järn i munnen, det är ingen angenäm smak men nu påminner den mig bara om graviditeten och det gör mig glad så just nu är jag helt ok med den.
Jag läser om fler symptom och så fort jag har läst det så liksom måste jag känna efter. ( dumt jag vet) jag tycker att brösten känns svullna redan och jag tycker att jag måste gå på toa oftare. Kanske hänger det ihop med att jag läste att det är viktigt att man dricker mycket och därför försöker hälla i mig mer vätska. jag har ju väldigt svårt för vatten så det blir oftast juice eller saft.
Tänk att det växer någon inuti mig.