Naturligtvis så finns det mer ordinära ordningsproblemen. Stöket, bullret och respektlösheten.
En person som gör en viktig insats för att kasta ljus på skolans utmaningar är Lärarnas Riksförbund Studenters ordförande Isak Skogstad. I ett blogginlägg beskriver Skogstad ordningsproblemens omfång och allvar genom att presentera undersökningar och internationella jämförelser.
Helhetsbilden vittnar tydligt om att det inte räcker att fråga sig vad politikerna eller lärarna kan göra. Det är minst lika befogat att fråga varför inte föräldrarna gör mer.
När Lärarnas Riksförbund frågade 1250 lärare om deras uppfattningar om studiero, ansåg en majoritet att stödet från föräldrarna var svagt. Hela 29 procent av gymnasielärarna upplevde att föräldrarna inte alls utgör något gott stöd i arbetet för att upprätthålla regler och studiero.
Sådana siffror är givetvis helt oacceptabla, och det duger inte att som förälder klaga på läraren om det är på hemmaplan som vuxenansvaret brister. Det är jobbigt att sätta gränser, men det är faktiskt nödvändigt.
Om du inte är beredd att uppfostra dina barn kan du vara ganska säker på att lärarna kommer att få problem att skapa ordning i klassrummet.
Och om det inte ställs krav på att läxorna ska göras blir läxorna kanske aldrig gjorda.
Allt kan inte skyllas på skolan eller ens på politikerna. Individen har alltid ett personligt ansvar.
Om du dessutom pratar illa om pedagogerna, rektorn eller skolan hemma då kan du vara säker på att du undergrävt skolans auktoritet helt och gjort det riktigt svårt för ditt barn att få en bra tid i skolan och att lära sig det barnet behöver kunna.
Ditt ansvar som förälder!
Inte skolans, bara.
Inte barnets.
Ditt ansvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar