Den som i dag klär sin lilla bebis i rosa kan räkna med att folk kommer att tro att det är en flicka. Men så har det faktiskt inte alltid varit. Att klä barn i färgerna rosa och blått för att signalera könstillhörighet blev vanligt först kring sekelskiftet 1900. I många länder var det dock unga pojkar som vanligen kläddes i rosa, medan flickor förknippades med blått. Orsaken var att rosa låg nära rött, som betraktades som en maskulin färg. Blått förknippades med jungfru Maria och sågs som mer känsligt och stillsamt.
Tänk att två färger kan vara så starkt kodade, inte klokt egentligen. Att det, enligt många, helst ska vara tvärtom (!) för att vara jämställt. Pojkar i rosa, flickor i blått och grönt. Mitt problem här är att jag vill klä min son i färger jag gillar tills han är stor nog att välja själv. Och jag gillar inte rosa. Vill kunna klä honom i svart och grönt utan att behöva tänka att jag borde klä honom i rosa eller att liksom ursäkta mig lite grand. Är ärligt rädd för kommentarer om att man inte tänker. Att man inte är medveten. Men jag klär inte mig själv i rosa heller, det är en färg som enligt mig inte är smickrande till någon med min ljusa hy.
När min son själv väljer färg på kläderna så får han precis det han vill tills dess klär vi honom i de färger vi gillar och tycker är snygga. Vi klär honom inte efter vilket kön han har, det döljer sig i blöjan och mig verkligen så är blöjorna unisex.
Jag är genusmedveten, försöker tänka på könsrollerna men pratar vi babykläder så finns det en annan fråga som jag tycker är viktigare.
Men att genusmedveten uppfostran till 100% måste avspeglas i kläderna? Nej, då tycker jag det är viktigare till exempel, att man som pojke tillåts vara känslig, försiktig och mjuk och att flickor får röja, ta plats, bygga höga torn och annat som sorgligt nog, mycket tidigt, reserveras för pojkarna. Och framför allt, att vi ser barn som individer, personer och ja… Barn helt enkelt. Tänk att det ska vara så svårt. En läsvärd bok i ämnet är ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två.
Det här är två par byxor.
De längre rosa byxorna är i storlek 68. Och som du ser är de mycket
smalare än de blå byxorna som ändå är en hel storlek mindre. ( storlek 62)
Pinsamt!
Det här gör mig riktigt upprörd. Att kläder till små flickor är mindre (!) i storlekarna, figursydda och designade på ett mindre lekvänligt sätt. Att små flickor så tidigt ska ha ”vuxenkläder”. Jeans med lägre midja än pojkarnas, dekorationer man ska vara rädd om, obekväma detaljer och andra dumheter. Det gör mig arg. Att någon väljer att ha rosa på en flicka och blått på en pojke, det kan jag däremot inte bli speciellt upprörd över… Och tids nog väljer de ju själva ändå
GP har också noterat skillnader på kill och flickkläder: http://m.gp.se/nyheter/sverige/1.536957-pojk-och-flickklader-olika-stora?utm_source=google.se&utm_medium=organic&utm_campaign=redirect
Sydsvenskan om att definiera kön med färg:
http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/manlig-nyans-blev-kvinnlig/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar