v.30 kroppen, kotten och köksluckorna

29+2 vilket alltså betyder att vi är i v. 30. Tredje och sista trimestern, månad 7 och det är 10 veckor och 5 dagar kvar till beräknad födelse. Eller allt det där är ju tjusiga siffror osv men man vet ju aldrig när kotten bestämmer sig för att han är färdigbakt där inne. Det kan ju ta 12 veckor till eller 8. Ingen vet ju egentligen. Det jag vet just nu är att jag känner mig STOR. jag känner mig tung och det är jag ju också jag har gått upp 14 kg än så länge. Det är massor, jag önskar att jag kunde bestämma mig för att nä, nu skall jag inte gå upp något mer men det kommer inte gå eftersom kotten har en hel massa mer vikt att gå upp och eftersom min kropp säger till väldigt tydligt när den tycker att jag behöver äta. igårkväll t. ex då åt vi korv med bröd till middag vid 17 tiden. Nej, det kanske inte är världens nyttigaste middag men det är enkelt och det går snabbt och jag orkade inte laga mat och F skulle iväg och spela med ett par kompisar så det fick bli så. vid tio tiden skriker hela min kropp efter grönsaker. Det är helt galet, men det vara bara grönsaker jag var sugen på.
Det slutade med att vi vid tio tiden på kvällen åt varsin portion av en tomatsallad.

Lägger in lite magbilder så ni kan se hur stor jag är.


Har ju tidigare nämnt att mina fötter svullnar när jag går eller står mycket, så jag har stödstrumpor på mig så fort jag skall ut från hemmet. Resonerar som så att när jag är hemma har jag möjlighet att sätta mig ner och vila precis när jag vill och då borde jag inte behöva stödstrumporna. Jag hoppas att det är rätt för åderbråck skall tydligen inte bara vara fult utan också smärtsamt.
Att bada varmt hjälper mot värken i ryggen men det får mig också att känna mig stor och klumpig. Badkaret verkar ha krympt och när man skall kliva ur det är kanterna superhöga.
Kotten är otroligt aktiv, så fort jag försöker sova eller vila. Jag tycker mig ha märkt att hen håller sig lugnare och sparkar mindre när jag har hög musik, en film eller något annat ljud på. Inbillar mig att det är för att då lyssnar hen istället för att sparka. Tänker mig att sparkarna har att göra med att kotten är lite uttråkad.
Det har blivit mycket jobbigare att göra saker, man kan säga att min kondition är den sämsta någonsin. Jag blir andfådd och helt slut av att gå upp från bilen till lägenheten. Tydligen är det för att kotten och livmodern tar plats från lungorna.
Jag har också börjat få sammandragningar. Det är obehagligt, plötsligt blir bara magen hård som en välpumpad fotboll och då är det lite obehagligt att göra saker man vill helst bara stå still och känna på den. Det håller i sig i någon minut innan det försvinner. Det är tydligen så att magen förbereder sig och tränar inför att krysta ut bebisen. Inte hade jag väll kunnat tänka mig att den träningen skulle komma igång redan tio veckor innan det var dags.

Jag längtar efter att själv ha kontroll över min kropp, över att kunna sova på mage, vakna utan att händerna är svullna och såklart efter att få se vem det är som bor där inne i mig.
Alla de här krämporna och svajande känslorna är helt ok, så länge kotten kommer ut och är frisk och mår bra. Det är nog det jag hoppas och önskar mest just nu.

Det och att köksluckorna skulle torka av sig själva. :)