Vår lille knodd skriker när det är dags att sova på kvällen. Han är gosig och mysig när vi läser och umgås på kvällarna och vi försöker känna av när han blivit sovtrött. Han brukar bli ostadigare i huvudet, gäspa ofta och lägga ner huvudet ofta för att vila. När vi då slutar stimulera honom, släcker lampor eller bara allmänt förbereder honom för natten så blir han supergnällig. Han blir gnällig även om vi inte gör något, när han slumrar till så vaknar han och skriker. Då brukar vi gå med honom, runt runt i lägenheten tills han somnat. Först då lägger vi ner honom.
På BVC har de sagt att vi skall lägga ner honom precis innan han somnat. Vi har provat, jag lovar vi har provat, han vaknar till och gråter. Då plockar vi upp honom och börjar om med att gå.
Vi vill väldigt gärna ge all den närhet vårt barn behöver, det är inte det. Men jag undrar så vad det är som gör att han blir så ledsen när det är dags att sova. Är han rädd? Saknar han något? Vad kan jag göra, mer än att vara nära, nära?
I förra veckan fick jag förklarat för mig att han minsann borde sova själv redan och att det faktum att han sover med oss innebär att vi skämmer bort honom. vilket kanske bidrar till att det här känns som ett skavande problem just nu, att skämma bort är ju inte direkt något positivt laddat ord i såna här sammanhang – men jag tror verkligen inte på skrikmetoder. Jag tror av hela mitt hjärta på att ge närhet och därmed trygghet när min snart fyramånaders gråter efter det. Tror inte heller att man kan skämma bort ett så här litet barn. Min fulla tro är att han fortfarande inte förstår konsekvenser, precis som den forskning jag läst och hört om säger.
M sover ju i egen säng nu men hans spjälsäng står kloss an med våran säng och han vrider sig under nätterna så att han kan ha hudkontakt med mig hela tiden. Oftast är det två små fötter jag får som då och då sparkar till i min mage. ( lite som innan han kom ut.)
Kom väldigt gärna med tips på hur man hjälper honom vid insomningen om ni har några, eller ett hej om ni är i en liknande situation (det är så skönt att få höra att man inte är ensam ibland), bara ni inte skriver att vi är dumma i huvudet som inte vänjer honom vid att sova själv genom att tvinga honom… Då skumpar vi hellre i tre timmar
Här ser ni honom nyvaken med benen i min säng och överkroppen i sin egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar