Eftersom Expressen skrivit om slöjd. Och eftersom deras skribent tycker att vi kan ta bort slöjden från det obligatoriska skolväsendet. ”Hur många smörknivar tål Sverige?” frågar Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida (5 jan). Hon tycker vi ska lägga ner skolslöjden, eftersom eleverna har för många ämnen att brottas med. Hon är inte den enda och det är inte första gången vi hör det här kravet. Låt ungarna idrotta i stället, eller: låt barnen hålla på med datorer och tex programering i stället för att virka grytlappar och tälja smörknivar.
Den som tror att slöjd är en rest från det gamla bondesamhället, vet mycket lite. Slöjd är ett modernt ämne som utvecklats i takt med tiden, och som integrerar en rad andra discipliner och kunskaper, så som tillämpad matematik och kulturhistoria. Miljökunskap; varifrån kommer virket, hur långt har den fraktats? Varför ska man välja en olja men inte en annan? Samhällskunskap: Vilka är arbetsvillkoren i landet som tillverkat bomullstyget?
I slöjden kan formspråk från olika kulturer manifesteras och integreras, inget är fel eller rätt.
Datorerna används även i slöjden (om det nu är så att man ska spela ut en färdighet mot en annan): där kan man, till exempel, lära sig göra en roterande ritning i 3D eller göra en projektplan. Hantera foton när man dokumenterar sin process och mycket annat.
De flesta elever jag har eller har haft tycker att slöjd är roligt. Väldigt roligt.
I slöjden är det man gör på riktigt. Här får man känna att man kan göra saker själv – och det är något som är väldigt viktigt för självförtroendet.
Men förr eller senare dyker frågan upp, frågan om slöjd verkligen är ett viktigt ämne. Vad lär man sig på slöjden... egentligen?
Många tror att slöjden är ett ämne som mest handlar om att lära sig hantverkstekniker inom textil och trä, att kunna sy, lappa, laga, snickra och fixa saker hemma. Men slöjdens förtjänster är långt många fler och större än så!
I skolslöjden är det inte den färdiga produkten som är målet, utan det är själva processen som är det centrala.
Alltså allt som händer mellan att eleven fått en ide om vad de skall göra tills dess att de antingen har en färdig produkt eller avbryter projektet. Hur man planerar att genomföra sin ide, hur man provar sig fram och lär sig olika tekniker längs vägen, gör fel, testar igen och ändrar det som felat . I slöjden lär sig eleverna att planera, utföra och värdera sitt arbete, att välja lämpligt material, lösa problem och reflektera över olika alternativ och ompröva sina beslut.
I slöjden ryms alla skolans ämnen här används kunskaper praktiskt och de befästs och korms i håg. Eleverna får använda sina matematikkunskaper i praktiken, de utvecklar sin finmotorik och tränar sin koncentrationsförmåga, uthållighet, noggrannhet och impulskontroll. De tränar språk genom att kommunicera både verbalt och ickeverbalt, de tränar samspel genom att interagera med kamrater på nya sätt, de samarbetar och hjälper varandra. De övar sig i att ta eget ansvar genom att planera/utvärdera och reflektera över sitt eget arbete på slöjden och presentera det inför gruppen. De får ett historiskt perspektiv på människans skapande kraft och får fundera på var alla saker och ting kommer ifrån. De lär sig om djur och natur, naturliga och konstgjorda material, var de kommer ifrån och hur stor belastning olika material har på miljön.
Samtidigt som att slöjden ofta blir ifrågasatt så höjer vi våra svenska designers till skyarna.
Att Sverige under lång tid legat i framkant när det gäller innovationer och design är ingen slump. Slöjdundervisningen i Sverige är verkligen unik. Den uppmuntrat eleverna att utveckla sitt innovationstänk, sin entreprenöranda, designkänsla, projektledning, motivation, problemlösning, samarbete, nyfikenhet och kunskapssökande.
Allt det här är egenskaper och kunskaper som är högt eftertraktade på arbetsplatserna inom många yrken.
Ändå är det slöjden som är ifrågasatt.
Det här är lärarförbundets svar:
Läs fler svar:
Tack för hjälp med formuleringar:
Anna-Karin Rejholt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar