Kommer aldrig glömma den där gången när han kom in i stabsrummet för att göra lite pins till spelledarna som skulle spelleda det rollspel som han skrivit och arrangerade på konventet. Han kom in och det "klack" till inne i mig, och efter det hade jag supersvårt att koncentrera mig medan han var där. När vi började dejta kändes det så rätt. Vi kunde prata, jag menar verkligen prata. Jag minns inte något av vad vi faktiskt pratade om på första dejten men jag minns att vi pratade mycket och att det kändes så rätt. Det var som att jag äntligen hittat rätt. Det tog inte lång tid innan vi diskuterade barn, framtid och till och med alternativa namn på våra barn. Det kändes så självklart att det här var pappan till mina barn.
Den här underbara mannen jag träffat var lugn, sansad, stod med båda fötterna på jorden. Han var allmänbildad, kunde vara barnslig, kreativ. Han fick mig att le bara vid tanken på honom. Han tog mig med storm helt enkelt. Och nu, när det gått några år känner jag likadant, självklart har vi lärt känna varann närmare. Han har sett mina svagaste stunder och tagit hand om mig då, Jag har sett några av hans lägre stunder och jag hoppas att jag lyckats ta hand om honom lika bra då.Jag litar på honom med hela mitt hjärta och jag är övertygad om att han kommer att bli en av världens bästa pappor. Vår lilla kotte kommer få en pappa som lyssnar och förklarar. En pappa som lär kotten spela spel, läser med hen och leker med hen.
Precis som han så gärna gör för andra barn han kommer i kontakt med.
På bilden läser han bok för min systerdotter.
Det där var det vackraste jag läst.
SvaraRaderaÄlskar dig!