Jag går upp 5.30 åker till jobbet.
Är på jobbet till ungefär 16. Ibland mindre, ibland mer, ibland mycket mer. Jag har mellan 1h och 1,5h resa en väg mellan jobbet och hemmet.
( tack Västtrafik)
Då rättar jag, eller svarar på mail sånt kan man göra på din smartphone nu för tiden. Ringer föräldrar ibland när det hänt något eller jag är mer orolig än vanligt för någon elev också. Känner att jag utnyttjar restiden väl.
En bra dag är jag hemma vid 17, en mindre bra dag ... Senare.
När jag kommer hem har jag ofta jobb kvar att göra. Det är mer föräldrakontakt. förberedelser för lektioner och så måste jag hålla mig uppdaterad på vad som händer i jobbkomunen och i skolvärlden.
Och ibland är jag så trött i huvudet efter jobbet att jag bara vill sova.
Ibland gör jag det också... För att om jag inte får bearbeta vad som händer dagligen på mitt jobb så blir jag galen. Och tystnadsplikten gör att jag bara har mig själv att bearbeta det med. (Det betyder att jag kan sitta och klottra i 30 minuter och se ut som att jag inte arbetar, medan jag egentligen vänder och vrider på hur jag skall anpassa en situation efter en specifik elev, eller går igenom vetenskapliga teorier för hur jag skall läsa en konflikt i en grupp. )
Då... då är det den delen av dagen kvar som jag kan kalla min egen. Den delen av dagen som jag kan jobba ideellt på med tex Goth Con, umgås med min gulligaste sambo-groda och mina kombos på och försöka träffa mina vänner och min älskade familj på. Det är också den tiden då jag behöver använda för att ta körkort. Hålla koll på min ekonomi, tvätta, städa och äta på,
Jag får inte ihop det. De senaste veckorna har jag gått med en stor klump i bröstkorgen. Jag är ledsen för att jag inte hinner umgås med dem jag älskar. Jag får dåligt samvete när jag inte deltar i möten eller väljer bort fester.
Min enda och slitna ursäkt är:
"Det är lite mycket just nu"
Jag säger den som förklaring på att jag inte kommer, att jag inte deltar.
Att jag inte orkar.
Jag vill träffa alla, göra allt och vara med överallt.
Men det är lite mycket just nu...
Jag får inte ihop pusslet...
Förlåt.
Är på jobbet till ungefär 16. Ibland mindre, ibland mer, ibland mycket mer. Jag har mellan 1h och 1,5h resa en väg mellan jobbet och hemmet.
( tack Västtrafik)
Då rättar jag, eller svarar på mail sånt kan man göra på din smartphone nu för tiden. Ringer föräldrar ibland när det hänt något eller jag är mer orolig än vanligt för någon elev också. Känner att jag utnyttjar restiden väl.
En bra dag är jag hemma vid 17, en mindre bra dag ... Senare.
När jag kommer hem har jag ofta jobb kvar att göra. Det är mer föräldrakontakt. förberedelser för lektioner och så måste jag hålla mig uppdaterad på vad som händer i jobbkomunen och i skolvärlden.
Och ibland är jag så trött i huvudet efter jobbet att jag bara vill sova.
Ibland gör jag det också... För att om jag inte får bearbeta vad som händer dagligen på mitt jobb så blir jag galen. Och tystnadsplikten gör att jag bara har mig själv att bearbeta det med. (Det betyder att jag kan sitta och klottra i 30 minuter och se ut som att jag inte arbetar, medan jag egentligen vänder och vrider på hur jag skall anpassa en situation efter en specifik elev, eller går igenom vetenskapliga teorier för hur jag skall läsa en konflikt i en grupp. )
Då... då är det den delen av dagen kvar som jag kan kalla min egen. Den delen av dagen som jag kan jobba ideellt på med tex Goth Con, umgås med min gulligaste sambo-groda och mina kombos på och försöka träffa mina vänner och min älskade familj på. Det är också den tiden då jag behöver använda för att ta körkort. Hålla koll på min ekonomi, tvätta, städa och äta på,
Jag får inte ihop det. De senaste veckorna har jag gått med en stor klump i bröstkorgen. Jag är ledsen för att jag inte hinner umgås med dem jag älskar. Jag får dåligt samvete när jag inte deltar i möten eller väljer bort fester.
Min enda och slitna ursäkt är:
"Det är lite mycket just nu"
Jag säger den som förklaring på att jag inte kommer, att jag inte deltar.
Att jag inte orkar.
Jag vill träffa alla, göra allt och vara med överallt.
Men det är lite mycket just nu...
Jag får inte ihop pusslet...
Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar